2023 var ett grymt musikår. Det var då många av mina största favoriter släppte album: The Gaslight Anthem, The Menzingers, Spanish Love Songs, Noel Gallagher och The Rolling Stones för att nämna några. De gjorde ingen besviken.
Tyvärr har jag inte haft så mycket tid att lyssna – och ännu mindre skriva om – på jättemycket ny musik eftersom jag har velat lyssna på äldre plattor som jag har saknat, men det blev i alla fall en kortare årsbästalista. Trots allt så har man ju självklart hunnit med att lyssna på en hel del nytt också.
Här kommer årsbästalistan från Rockfarbror.se:
1
The Menzingers – Some of it was true
När The Menzingers släppte Hello exile 2019 så tillhörde den plattan det årests absolut bästa släpp. 2023 var punkbandet tillbaka – och återigen fick vi en makalöst fin platta. Ja, det var mer än så. Detta var albumet som slog allt annat under året! The Menzigers fullkomligt briljerade med sina låtar – Hope is a dangerous little thing, There’s no place in this world for me, Nobody stays, Some of it was true, Try, Come on heartache, Ultraviolet, Take it to heart, Love at the end, Alone in Dublin, High low, I didn’t miss you (until you were gone) och Running in the roar of the wind – som samtligt höll hög, hög klass. Makalöst!
Written over the last two and a half years in hotels, backstages, basements, and rehearsal rooms and recorded during a life-changing retreat down south, Some of it was true is the most realized version of what we set out to do when we started this band 17 years ago – have fun and be ourselves.
Greg Barnett
2
Spanish Love Songs – No Joy
När rockbandet – det är punk, alternativ rock och indierock, Spanish Love Songs släppte Brave faces everyone 2020 hade jag den som ett av det årets absolut bästa album. Tre år senare var det dags för uppföljaren och denna gång snodde de åt sid andraplatsen på årsbästalistan med No joy. Det är ta mig tusan magi denna gång! Det amerikanska punk/indiepunk-bandet, som bildades 2013, bjuder på en makalöst fin platta som är fullmatad med fantastiska låtar där man kan nämna Clean-up crew, Haunted, Marvel, Re-emerging signs of the apocalypse och Lifers.
This is the closest we’ve ever gotten to figuring out how to translate what I hear in my head with more clarity.
Dylan Slocum
3
The Gaslight Anthem – History Books
Man hade väntat och väntat och väntat. Man hade fan gett upp. Men 2023 var den äntligen här – The Gaslight Anthems sjätte studioplatta History books. Och det var en höjdare med låtar som Positive charge, History books och Little fires.
4
The Rolling Stones – Hackney diamonds
När gubbarna i The Rolling Stones skulle släppa en ny platta med egna låtar visste man inte riktigt var man hade dem eller vad de hade tänkt göra. Det blev en klassisk Stones-platta – och då kan ni räkna med att det är bra! Hackney diamonds är klass – och det bästa som bandet har gjort på många år!
5
Ruston Kelly – The Weakness
Den amerikanske singer-songwritern var framme vid album nummer tre – och då gav Ruston Kelly oss en grymt fin platta … Det ska sägas med en gång. Den som letar efter partymusik eller något som skakar liv i kroppen inför en pubrunda har nog inte kommit rätt här. The weakness är Ruston Kellys skilsmässoplatta och den kom till efter uppbrottet med countrystjärnan Kacey Musgraves. Det blir en platta fylld med låtar som går i ett lugnare tempo. Det är singer-songwriter-låtar med såväl alternative country som folkrock. Med andra ord är det soft, skönt – och lite deprimerande.
6
Noel Gallagher’s High Flying Birds – Council Skies
Noel Gallagher’s High Flying Birds tyckte att det var dags att släppa en platta – och man väl liksom bara väntat på att det ska lossna för den tidigare Oasis-mannen. Det gjorde det nu. Council skies är det bästa som Noel Gallagher har gjort sedan Oasis-tiden. Originalversionen av albumet är kalasbra. Deluxeversionen är magisk! Det finns extramaterial där som gör att man börjar spinna!
7
Armadillo King – Forever With Me
Det var förra året som Armadillo King albumdebuterade. Här var de tillbaka med platta nummer två – och det blev en högst personlig platta från låtskrivaren Henning Ejnefjäll. Det är låtar som stundtals jobbiga att lyssna på – även om man känner hopp om att det blir bra igen. Det är låtar om saknad. Det är låtar om en bortgången far. Henning Ejnefjälls far, Lars Pettersson, gick bort förra året.
8
Dave Hause – Drive It m Like It’s Stolen
En annan favorit var tillbaka med ny musik: Dave Hause. Punktrubaduren – om man kan kalla honom för det? – gav oss en urstark platta i Drive it like it’s stolen där det finns låtar som Hazard lights, Damn personal, Low och The vulture.
9
Division 7 – Paradis Garage
Indiebandet Division 7 har skämt bort oss med bra musik under flera år. Under året var det äntligen dags för det svenska bandet att släppa sin första fullängdare, Paradis garage. Den plattan blev nog till och med bättre än vad man hade hoppats på. Det är precis som albumtiteln säger. Det är både paradis och garage över de här låtarna. Paradisdelen är luftigt, souligt och dansant. På garagedelen är det skitigt och gitarrdrivet.
10
Lucero – Should’ve Learned By Now
Alternativ country med lite punkkänsla … kan det vara något? Självklart! I alla fall när det är Lucero som fixar det för de bjöd på en urstark platta som de kickade i gång med ett stort fuck you! One last F.U. är en rock ’n’ roll-pärla och Ben Nichols whiskeyhesa röst är klockren till detta – och på något sätt lägger detta ut vägen för resten av plattan.
11
Lars Winnerbäck – Neutronstjärnan
Lars Winnerbäck bjöd en på årets stora överraskningar. Inte för att han inte brukar göra väldigt bra låtar och inte för att Winnerbäck inte var Winnerbäck. Det handlade i stället om soundet. Albumet gjorde Lars Winnerbäck gjort tillsammans med den tidigare Kent-duon Joakim Berg och Martin Sköld – och de har satt sina fingeravtryck, minst sagt, på de här låtarna.
12
The Baboon Show – God Bless You All
Den som har lyssnat på The Baboon Show tidigare lär känna igen dem även denna gång. De fortsätter med sitt fantastiskt härliga punkrocksound och Cecilia Boströms raspiga röst går inte att ta miste på. Det här soundet som de ger oss är så jäkla skönt – och låtarna är urstarka! The Baboon Show var tillbaka med besked!
13
The Lightbringer Of Sweden – The New World Order
Satan i gatan! Den här plattan kom redan i januari och blev direkt en utmanare till årets bästa metalalbum! Det var The Lighbringer Of Sweden som gav oss The new world order – och det här ska spelas så högt att högtalarna sprängs! Detta är låtar för den som gillar allt från Black Sabbath och Iron Maiden till Dio och Avantasia. Det låter absolut inte gammalt utan det är fräscht och nytt med den där klassiska känslan. Det är helt enkelt strålande!
14
The Defiants – Drive
Det kan bli lite mycket när man lyssnar på melodiös hårdrock. Fast sedan finns det band som man aldrig tröttnar på. The Defiants är definitivt ett av dem – och deras platta Drive var rena örongodiset. Det är soft melodiös hårdrock. Det är ett klassisk sound. På albumet finns dessutom sommarens kanske mest härliga låt: 19 summertime.
15
Iggy Pop – Every Loser
Iggy Pop har hunnit bli 75 år. Då kanske man kan tro att punkveteranen inte har så jävla mycker mer att ge inom musiken … glöm det! Iggy Pop briljerar fortfarande med låtar som Frenzy, Strung out Johnny, New Atlantis och Morning show.
16
Elegant Weapons – Horns For A Halo
En ny grupp. En ny skiva. En given succé. Det var hårdrocks/metal-bandet Elegant Weapons som släppte Horns for a halo. Elegant Weapons gör det tungt och melodiöst. På plattan finns låten Blind leading the blind och man mest undrar vad i helvete är det här?! Den låten är fullkomligt magnifik!
17
Depeche Mode – Memento Mori
Första plattan sedan Andy Fletcher gick bort. Då bjöd Depeche Mode på något alldeles extra. Plattan kanske är lite ojämn, men de gamla syntlegendarerna gjorde en av sina bästa plattor på länge, länge. Dave Gahan och Martin Gore gjorde något av en hyllningsplatta till sin bortgångne vän och en låt som Ghosts again får det att tåras i ögonen.
18
Eclipse – Megalomanium
När Eclipse skickade ut Megamanium så blev det deras nionde studioalbum och för den som gillar melodiös hårdrock så är det rena godispåsen. Det är starka låtar hela vägen – dessutom är det lite kul att Eclipse ville att göra ett lite annorlunda sound denna gång. Det är dock givetvis samma DNA.
