Det kan bli lite mycket när man lyssnar på melodiös hårdrock.
Fast sedan finns det band som man aldrig tröttnar på.
The Defiants är definitivt ett av dem.
5/5
Artist:
THE DEFIANTS
Albumtitel:
DRIVE
År:
2023
Genre:
HÅRDROCK
Skivbolag:
FRONTERS MUSIC S.R.L.
Det var 2016 som The Defiants släppte sitt finfina självbetitlade debutalbum. Tre år senare fyllde Paul Laine & company på med en ännu vassare platta i Zokusho.
Nu är det dags för album nummer tre: Drive. Och det är samma gäng som har varit med sedan starten med Paul Laine (sång, gitarr), Rob Marcello (gitarr) och Bruno Ravel (bas). Nu finns även trummisen Van Romaine med som har ersatt Steve West som var med senast.
- Hey life
- Go big or go home
- 19 summertime
- What are we waiting for
- Miracle
- Against the grain
- So good
- Love doesn’t live here anymore
- Another time, another place
- The night to remember
- Nothing’s gonna stop me now
Har du hört de två första plattorna så är det knappast några konstigheter här. The Defiants är fortsatt melodiös hårdrock av högsta klass. Det är fortsatt soft melodiös hårdrock. Det är fortsatt ett klassisk sound – så ja, det är fortsatt ett Danger Danger version 2.0.
De inleder albumet med en riktigt skön rocker i Hey life. Det är hur snyggt som helst. Det är snygga gitarrslingor, ett ännu snyggare gitarrsolo och ett härligt gung tillsammans med en ännu härligare refräng. En grym start.
Här finns också kanske sommarens mest härliga låt: 19 summertime. Det är melodiös hårdrock som får smilbanden att sträcka ut ordentligt. Det är så catchigt att man inte vet vad man ska ta vägen! Sicken somrig refräng!
De bryter mönstret en del – eller i alla fall en aning – med What are we fighting for. Det blir helt enkelt lite mer keyboards i det hela och som vanligt blir det en sjukt catchig refräng. Alltså, melodiös hårdrock kan vara vansinnigt bra ibland!
Det blir något snäpp tyngre med Against the grain, och ännu mer melodiös hårdrock med So good och Love doesn’t live here anymore och inte minst The night to remember som tillhör de bästa låtarna på albumet – och man kan bara konstatera att The Defiants har gjort en makalöst fin platta igen …
En gång i tiden gjorde Danger Danger grymt fina ballader. The Defiants kan göra det också och här får vi bland annat den fina Miracle.
Om man summerar allting lite snabbt: The Defiants har utan tvekan gjort en av årets absolut bästa melodiösa hårdrocksplattor.
The Defiants
Paul Laine (sång, gitarr)
Rob Marcello (gitarr)
Bruno Ravel (bas)
Van Romaine (trummor)
