Det var 1997 som punkbandet Bradshaws spelade in låtarna till albumet Beautiful harmony feedback.
Förra året släppte Bollmora rekords det härliga albumet på vinyl.
4/5
Artist:
BRADSHAWS
Albumtitel:
BEAUTIFUL HARMONY FEEDBACK
År:
2022
Genre:
PUNK
Skivbolag:
BOLLMORA REKORDS
Bollmora rekords är ett spännande litet skivbolag som bara släpper vinyler. De drog i gång förra året och rivstartade med elva släpp – där det handlar om punk, garagerock och powerpop.
Tanken från början var att de bara skulle ge ut äldre inspelningar som hade blivit liggande, men som förtjänade något mer. Det höll dock inte när band började höra av sig och ville ge ut sina plattor …
Stockholmsbandet Bradshaws album Beautiful harmony feedback tillhör de äldre inspelningar och låtarna som spelades in i Real studios i Bromma i maj 1997 av bandmedlemmarna Jappe Edin, Björn Juhl, Moppe Linden och Manx Magnusson som hade börjat spela i andra punkband långt tidigare.
- Best friend
- Don’t say a word
- Plain old sanity
- Down in a hole
- Vagabondage
- Rerun
- I’m the revolution
- Calling Sheena
- Fake a smile
- Sun and rain
- Sick of being me
- Love became a habit
Det är riktigt kul att höra den här gamla inspelningen som har 30 år på nacken. Det är knappast låtar som är tillrättalagda och där det ska handla om ett perfekt sound.
I stället får vi ett rått och stökigt sound – lite som man vill att det ska vara och man får inte en så liten livekänsla här vilket kanske inte är så konstigt eftersom låtarna är inspelade live i studion – samtidigt som det svänger och man fastnar i detta redan efter ett par lyssningar.
Det är lika mycket rock ’n’ roll som punk och gitarriffen avlöser varandra, men det är att det svänger som tusan som gör att man bara höjer och höjer volymen.
Det finns faktiskt inte ett spår som inte håller bra klass samtidigt som det finns det några härliga toppar. På A-sidan är det den fett rockiga Don’t say a word, den catchiga Plain old sanity – som dessutom har ett härligt gitarrsolo – blir även det en favorit. På B-sidan är det den catchiga Calling Sheena och Fake a smile som sticker ut. Den sistnämnda kan nog vara albumets absoluta höjdpunkt. Det är ett jävla ös, men samtidigt är det catchigt och när det även finns plats för ett gitarrsolo så … japp!
Love became a habit med är en höjdare det också. Här drar Bradshaws ned på tempot en del och det fungerar hur bra som helst.
