Tre plattor på tre år.
I och med släppet av Chris är Ryan Adams klar med sin trilogi där även albumen Wednesdays och Big colors ingåg.
5/5
Artist:
RYAN ADAMS
Albumtitel:
CHRIS
År:
2022
Genre:
ROCK, ALTERNATIVE
Skivbolag:
PAX AMERICANA RECORDING COMPANY, LLC
Ryan Adams, en gång i tiden medlem i Whiskeytown, har släppt soloplattor i över 20 år och så här ser hans väldigt fina diskografi ut:
- Heartbreaker (2000)
- Gold (2001)
- Demolition (2002)
- Rock n roll (2003)
- Love is hell (2004)
- Cold roses (2005)
- Jacksonville City nights (2005)
- 29 (2005)
- Easy tiger (2007)
- Cardinology (2008)
- Orion (2010)
- III/IV (2010)
- Ashes & fire (2011)
- Ryan Adams (2014)
- 1989 (2015)
- Prisoner (2017)
- Wednesdays (2020)
- Big colors (2021)
- Chris (2022)
De två första delarna i trilogin har varit väldigt fina album – där inte minst den mörka plattan Wednesday var både speciell och väldigt, väldigt bra.
Även Wednesdays var himla bra och nu är det alltså dags för Chris och Adams sparar inte på krutet här. Han trycker in 18 låtar – och det är ju klart att man blir lite extra nyfiken då. 18 låtar från Adams som inte brukar släppa något dåligt måste ju bara bli succé – även om hans gloria har kommit ordentligt på sned efter skandalen för några år sedan och som han försökte be om ursäkt för på förra albumet …
- Take it back
- Still a cage
- Flicker in the fade
- Chris
- About time
- Aching for more
- Say what you said
- So helpless
- Crooked shake
- Dive
- Was I wrong
- Lookout
- Schizophrenic Babylon
- Moving target
- I got lost
- Replaced
- Spinning wheel
- Letting the light in
Det blir nästan en timmes musik där Adams varierar sig från att göra rockers till låtar som är mer americana. Det är onekligen som så att man är svag för Adams när han väljer att rock loss lite mer. Soundet på albumet skiljer sig en del från såväl Wednesdays som Big colours. Detta känns lite mer som det tidigare Ryan Adams-soundet – och det gör absolut ingenting.
Adams ser till så att man blir ordentligt nyfiken redan på inledningsspåret Take it back. Det är en ultraskön rocker som kanske är det bästa spåret på plattan. Det är en riktigt vass låt som sätter sig direkt.
Still in a cage är softare, men visst känner man igen det klassiska Ryan Adams-soundet. Den här alternativa rocken som både har en akustisk och en american-känsla är hur skönt som helst.
Sedan blir det någon Bruce Springsteen–Tom Petty-rock ’n’ roll med Flicker in the fade. Oj, ja! Så himla bra! Även Aching for more, med den härliga refrängen och det härliga gitarrlirandet, skickar ut en del Petty-vibbar och About time är en skön rocklåt även om det inte handlar om någon snabbare låt. Då är det lite mer fart i So helpless.
Vilken härlig variation Adams visar upp – och hur han är gör så blir det väldigt bra. Man märker inte att Adams kan vara lite stukad av det som har hänt.
Och han varierar sig ännu mer. Vill du ha melankoli så finns alltid titelspåret Chris, Crooked shake, Dive eller Say what you said. Vill du ha lite alternativ country så finns Spinning wheel.
Vilka låtar Adams ger oss alltså! Och det tar liksom inte slut! Adams påminner om någon annan artist på många av låtarna. Till slut trillar kronan ned. Den här akustiska känslan som han har i flera av låtarna påminner en del om Dave Hause. Lyssna på Moving target eller Lookout så får ni de vibbarna.
Adams rundar sedan av albumet med Letting the light in. Det är skönt att få en låt som skickar ut lite positiva vibbar i tider som de här.
Topp tre … får bli topp fem! Take it back, Crooked shake, Moving target, Still a cage och Aching for me. Det blir valet just nu. Det lär inte vara samma låtar om en månad.
