Volbeat tar ett kliv tillbaka - och gör en kanonplatta

När Volbeat släppte Rewind, replay, rebound 2019 så var det ett av det årets bästa album.

Nu är de tillbaka med albumet Servant of the mind – och då tar de ett steg tillbaka mot sitt tidigare sound samtidigt som det låter nytt och fräscht.

5/5

Artist:
VOLBEAT
Albumtitel:
SERVANT OF THE MIND
(DELUXE EDITION)
År:
2021
Genre:
METAL
Skivbolag:
UNIVERSAL MUSIC, VERTIGO

Volbeat har varit i gång under 20 år – de bildades 2001 i Köpenhamn. Och det är ett gäng som man känner igen på platta efter platta även om allt inte riktigt var som vanligt på Rewind, replay, rebound där de på en del låtar testade att göra det lite annorlunda.

The strength / The sound / The songs (2005)
Rock the rebel / Metal the Devil (2007)
Guitar gangsters & Cadillac blood (2008)
Beyond hell / Above heaven (2010)
Outlaw gentlemen & shady ladies (2013)
Seal the deal & let’s boogie (2016)
Rewind, replay, rebound (2019)
Servant of the mind (2021)

Den här gången väljer dock Volbeat att mer hålla fast vid sitt tidigare sound och då blir det dansk rockabilly-metal – ja, ni vet Volbeats heavy metal, rockabilly, psychobilly och punk ’n’ roll – där det både blir bra gung och röj. Detta kan vara den tyngsta plattan som de har gjort.

Det är fortfarande är Volbeat-melodiöst – och stundtals får man Metallica-vibbar. Det är lite av en helomvändning om man jämför med Rewind, replay, reboud.

Temple of Ekur
Wait a minute my girl
The sacred stones
Shotgun blues
The devil rages on
Say no more
Heaven’s descent
Dagen før
The passenger
Step into light
Becoming
Mindlock
Lasse’s Birgitta
Return to none
Domino
Shotgun blues
Dagen før (Michael Fox version)
Don’t tread on me

Alltså, det här är en urstark platta och de fansen som inte gillade det förra albumet borde kunna hitta vägen tillbaka till det danska bandet för nu blir det tungt och de öser de på ordentligt i låtarna där gitarriffen avlöser varandra.

Temle of Ekur får kicka i gång allting denna gång – och då blir det tungt med en jävla massa gitarrer och det trycks på bra på trummorna, men det blir också en härlig refräng. Det är onekligen kul att höra och det är lika kul att höra Wait a minute my girl, som nådde förstaplatsen på Billboard Mainstream Rock Airplay-listan, som är ultracatchig och där Volbeat både bjuder på blås och ett rock ’n’ roll-pianoklinkande. Det är hur snyggt som helst.

The sacred stones är något helt annorlunda. Här blir det riktigt tungt och man får lite Dio-känsla. Tungt, och med någon country-rockabilly-Evis Presley-känsla, i alla fall inledningsvis blir det även med The devil rages on. Det är otroligt vad det svänger och hur Volbeat vrider till den låten! Det är en av plattans höjdpunkter.

Andra höjdpunkter är bland andra Shotgun blues och Dagen før. Den sistnämnda gör Volbeat tillsammans med Stine Bramsen (Alphabeat) och det är en urskön låt. Man kan väl jämföra den något med deras gamla låt For evigt där Johan Olsen gästar. I båda de låtarna blandar Volbeat engelsk och dansk text.

Ytterligare en höjdpunkt finns i Becoming. Här blir det både tungt och melodiöst. Ja, det blir klassiskt Volbeat. Det är en grymt fin låt. Ja, det är en grymt fin platta från Volbeat.