Soft rock … som en mjuk smekning över kinden

Soft rock. Eller mjukrock, som det tydligen kan kallas på svenska.

Inte min favoritgenre.

Toto, Steely Dan, Chicago

Inte mina favoritband.

3/5

Artist:
ANDREAS MATTSSON
Albumtitel:
SOFT ROCK
År:
2021
Genre:
ROCK
Skivbolag:
PLAYGROUND MUSIC

Därför tänker jag att undergången är nära när Andreas Mattsson släpper ett album med det namnet. Mattsson som klev in i mitt liv i början på 90-talet som frontperson i Popsicle. Ett band som tillsammans med otaliga engelska band med sugrörssmala bandmedlemmar fick en tanig slyngel att inse att man kunde nå framgång hos flickorna även om man var … en tanig slyngel.

Men alla blir äldre. ”Även Andreas Mattsson” tänker jag och sätter på skivan i hörlurarna en sen kväll när resten av familjen har gått och lagt sig. Kvällsdisken ska in i maskinen, men en efter en stund visar det sig att jag har handdiskat allt. Utan att ens fundera på det.

Och där, mina damer och herrar, har vi det ”softa”, mjuka.

Musiken är som en mjuk smekning över kinden utan att bli för polerad.

Mattssons styrka har alltid varit hans känsla för melodier. Texterna lyckas precis hålla sig på rätt sida gränsen för gubbigt navelskåderi. Det är mjukt, lent och polerat. Men aldrig platt, överarbetat eller ointressant. Det har länge varit tydligt att Mattsson är en låtskrivare av rang. Det handlar om hantverk på hög nivå och därför blir det bra. En bra låt är fortfarande en bra låt.

Soft rock är Mattssons andra skiva på svenska. Jag upplever att det hände något när han bytte språk mellan Kick death’s ass och Solnedgången. Textskrivandet blommade ut och kom upp en nivå. På Soft rock har Mattsson kommit ytterligare ett steg. I alla fall ett steg bort från låtarna som lät som Popsicle på svenska. Och det är inte dåligt.

Då kan man nästan ha förståelse för att han fattade beslutet att vara med i Så mycket bättre på tv. Jag var givetvis tvungen att titta.

Det var som vanligt.

Inte särskilt spännande.

Mattsson verkade mest besvärad av att vara med och det blev återigen tydligt att man ska skilja på personen och de saker de skapar. Bara för att en människa skapar bra musik och målar vackra tavlor är de inte nödvändigtvis intressanta eller sympatiska personer.

Skivan är fortfarande bra, men eftersom den är så polerad är det ingen låt som egentligen är bättre än någon annan. Alla är egentligen bra.

1 Comment

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Föregående inlägg

Högoktanig rock 'n' roll med The Drippers

Nästa inlägg

Nära hjärtklappning av Gordon och Mascis