Game over?
Knappast.
U.D.O. fortsätter att skicka ut sin old school-heavy metal med full kraft!
4/5
Artist:
U.D.O.
Albumtitel:
GAME OVER
År:
2021
Genre:
HEAVY METAL
Skivbolag:
AFM RECORDS
Det var 1987 som Udo Dirkschneider bestämde sig för att lämna det legendariska hårdrocks/heavy metal-bandet Accept. Sångaren och gitarristen gick vidare och bildade U.D.O. och sedan har de levererat i album efter album.
- Animal house (1987)
- Mean machine (1989)
- Faceless world (1990)
- Timebomb (1991)
- Solid (1997)
- No limits (1998)
- Holy (1999)
- Man and machine (2002)
- Thunderball (2004)
- Mission no. X (2005)
- Mastercutor (2007)
- Dominator (2009)
- Rev-Raptor (2011)
- Steelhammer (2013)
- Decadent (2015)
- Steelfactory (2018)
- Game over (2021)
Och U.D.O. levererar även i år – för Game over är en riktigt vass platta och borde locka den som gillar klassisk heavy metal. Här blir det verkligen vibbar från 1980- och 1990-talet …
- Fear detector
- Holy invaders
- Prophecy
- Empty eyes
- I see red
- Metal never dies
- Kids and guns
- Like a beast
- Don’t wanna say goodbye
- Unbroken
- Marching tank
- Thunder road
- Midnight stranger
- Speed seeker
- Time control
- Metal damnation
Redan när man ser låtlistan så börjar man att småle. Det är inte för att man känner igen varenda låt utan det är för att U.D.O. väljer att bjuda på 16 låtar. Det där uppskattas enormt om det håller klass vill göra – och det gör detta.
U.D.O. levererar från början till mål och det är ett härligt tungt sound som de bjuder på – och man känner igen Udo Dirkscheniders, som i bandet har med sin son Sven Dirkschneider bakom trummorna, stämma sedan tiden från Accept. Han är ingenting annat än en heavy metal-ikon som fortfarande kan leverera. Det är inget snack om att det är game over för U.D.O. Det här gänget har fortfarande en jävla massa plattor i sig.
De varierar sig också och blandar heavy metal, speed metal och trash metal vilket gör att vissa låtar blir extra tunga och snabba, andra blir mindre tunga och packas ned i ett mindre snabbt tempo. Givetvis finns här någon ballad också.
Vill du ha det tungt och snabbt så är det Fear detector som du ska dra i gång. Höj volymen först bara … för den låten är en fet smäll! Sedan kan hoppa ned till Empty eyes som dock inte är så snabb, men skitbra – och sedan är det bara att börja om från början på plattan …
Det är ett tajt gäng som gör det väldigt bra. Riffen sitter klockrent hela tiden och det är hur kul som helst att höra och Sven Dirkschneider är en skicklig tummis – dessutom bjuds det så sjunga med-refärnger mest hela tiden.
Holy invaders är även det en tung sak och det bjuds på ett härligt tungt gung precis som det gör på Prophecy, I see red och Metal never dies. Ja, det går faktisk att rada upp varenda spår här.
Det finns liksom inget som man inte gillar med albumet. Kids and guns, Like a beast, Unbroken, Marching tank, Thunder road, Midnight stranger, Speed seeker, Time control och metal damnataion är alla riktigt fina heavy metal-låtar.
Don’t wanna say goodbye sticker ut. Här blir det en ballad, men det blir inte någon klassisk hårdrocksballad. Här blir det avskalat och det känns nästan mer The Beatles än U.D.O. – tills det dyker upp ett snyggt gitarrsolo mitt i låten. Fast låten bryter av bra – så det är en trevlig överraskning.
Topp tre? Fear detector, Open eyes och Unbroken.
U.D.O.
Udo Dirkschneider (sång, gitarr)
Andrey Smirnov (gitarr)
Dee Dammers (gitarr)
Tilen Hudrap (bas)
Sven Dirkschneider (trummor)
