Nio månader senare – Agitator är tillbaka

Agitator är indiebandet som albumdebuterade tidigare under året.

Redan nu finns uppföljaren ute – och det är en finfin platta.

Artist:
AGITATOR
Albumtitel:
VÄNNER FÖR EVIGT
År:
2024
Genre:
INDIE, ROCK
Skivbolag:
ADRIAN RECORDINGS

Det hann bara gå nio månader efter att Agitator hade släppt debuten Jag trivs bäst där du är innan bandet var reda att skicka ut album nummer två: Vänner för evigt.

Men hade Stockholmsbandet stressat fram något? Nope. Inte alls. Den tio spår långa uppföljaren kan till och med vara starkare än debuten.

  1. Bleka rum
  2. Rivmärken
  3. Födelsedag
  4. Klorin
  5. Ismaskinen
  6. Trygghet
  7. Ryggrad
  8. Taxi driver
  9. Dansgolv
  10. Vänner för evigt

Det här är sköna och stundtals deppiga låtar och det är låtar som gör att Agitator – som bildades 2019 av de då 17 år gamla killarna Felix Lindström, Vilgot Andersson, Tage Ruin, Jacob Setterberg och Stig Wrethed – knappast hur enkelt som helst kan placeras in i en genre, i ett fack. Här bjuds det på krautrock, post punk, pop, indie och synth. Det är både kallt och varmt på något sätt. Ta inledningsspåret Bleka rum och man tänker mer post punk än indiepop. Det doftar både The Cure och Joy Division här.

Det blir lite poppigt med Rivmärken. Det blir mer synthpoppigt, men den där mörka känslan finns kvar. Och Felix Lindströms röst gör ju att man genast börjar dra små paralleller med Olle Ljungström.

Födelsedag är en gladare låt. Mer indiepop och vibbarna från The Cure och Joy Division finns inte här. En himla skön kärlekslåt: ”Det finns ett tiotal gånger jag skulle ha sagt nåt // Men landa alltid på noll // När jag går hem mot ängen med nyvakna fötter // Så kommer du tillbaks // För det finns vackra människor som vill dig illa // Men du är inte en av dom // Det bara blev så, men visst var det trevligt när det bara var vi två? // Var vi två?”

Ismaskinen är en annan favorit. Den skickar inte ut samma glada känsla som Födelsedag, men soundet är ganska glatt med den sköna synthlingan som snurrar på. Textmässsigt är det härliga – även om allt knappast är hur bra som helst – texter som Felix Lindström snickrar ihop: ”Nu kan jag inte längre vara rädd för allt // Du la din arm runt mig och frågade om den var kall // Vi låg bredvid varandra och skrattade åt ismaskiner // Inte alla kommer kunna dö så här, bredvid dig.”

Det finns också en annan sida av det här gänget. Om man tar soundet i Trygghet så är det mycket av allt. Det är en jävla energi.

Det finns också en annan sida om man lyssnar på texterna. Om en del låtar är kärlekskrankt sköna så kan de Agitator också vara mer ilskna. Lyssna på Ryggrad: ”När jag kastar kokat vatten i ditt ansikte mår jag faktiskt bra // Ska byta till kokhet olja // Med min hand längs din ryggrad // Jag räknar varenda kota // Jag ska se hur man kan göra dig bättre // Du kan inte straffa mig för det.”

Topp tre? Ismaskinen, Födelsedag och Taxi driver.

Musikälskare sedan liten skit ... Fem album man måste ha i samlingen? Oasis - (What's the Story?) Morning glory, The Gaslight Anthem - The '59 sound, Tom Petty - Full moon fever, U2 - The Joshua Tree, Dire Straits - Brothers in arms och Bruce Springsteen - Born in the U.S.A. Det gick inte att välja fem ...

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Föregående inlägg

Rat Boys Suburbia calling - årets överaskning?

Nästa inlägg

Martin Berglund & Stödorkestern är tillbaka!