Det är dags för den tredje plattan för Beast In Black.
Då kan man inte sluta le.
För det som borde vara så fel är så jävla rätt!
4/5
Artist:
BEAST IN BLACK
Albumtitel:
DARK CONNECTION
År:
2021
Genre:
METAL
Skivbolag:
NUCLEAR BLAST RECORDS
Det finska metal-bandet Beast In Black bildades 2015 i Helsingfors av gitarristen och låtskrivaren Anton Kabanen. Två år senare kom debutplattan Berserker och år 2021 är diskografin tre album lång.
- Berserker (2017)
- From hell with love (2019)
- Dark connection (2021)
Denna gång blir det tolv låtar. Ja, det blir tolv ultracatchiga låtar.
- Blade runner
- Bella donna
- Highway to Mars
- Hardcore
- One night in Tokyo
- Moonlight rendezvous
- Revengeance machine
- Dark new world
- To the last drop of blood
- Broken survivors
- My dystopia
- Battle hymn
- They don’t care about us
Om man tittar på albumets två sista låtar så är det en cover med Manowar: Battle hymn. Och det är ju inte så konstigt med tanke på att det är ett klassiskt heavy metal/power metal-band – och Beast In Black gör låten riktigt bra. Det är också plattans tyngsta spår.
Men det är sistaspåret som sticker ut lite extra … eller lite?! Beast In Black tar Michael Jakson-låten They don’t care about us och sätter den i en helt ny kostym.
Nu ska man kanske inte säga att det är en cover som är albumets absoluta höjdpunkt … men ta mig tusan så glad man blir av att höra detta! Det är småtungt och catchigt. Det är Jackson goes power metal och när det tyngre partiet i låten kickar i gång … godis!
Men vad har Beast In Black skickat ut innan dess. Jo, lite allt möjligt. Det här gänget står inte på samma ställe och stampar. Det tar ut svängarna så mycket det går och då har de bland annat gett oss den någon slags modern retro-sci-fi-power metal med Blade runner – och även Highway to Mars för den delen – där sångaren Yannis Papadopoulos fullständigt briljerar totalt.
Bella donna är en skönt tung sak, men när refrängen kickar in så blir det rena rama schlager-känslan. Det är sjukt häftigt att Beast In Black lyckas få det att låta så jävla bra gång på gång.
Två andra låtar som man får ögonen att börja snurra är Hardcore, som är lika mycket synth som hardcore, och One night in Tokyo. Här väljer Beast In Black att hoppa in på italo disco-spåret! De gör en power metal-låt med italo disco-känsla. Vem gör det liksom? För en som har älskat italo disco sedan 1980-talet så är det klockrent och man får faktiskt lite samma känsla från Moonlight rendezvous som skickar ut en del Radiorama-vibbar, i alla fall innan det blir power metal av det hela.
Men Beast In Black levererar även tyngre låtar, mer rak metal – även om det hela tiden är ultracatchigt. Det får man liksom räkna med. Det är ju trots allt Beast In Black.
De får även in balladen My dystopia där det blir en mer symfonisk metal-känsla. Det är en riktigt vass låt och Beast In Black visar att de även kan göra sina låtar på det sättet.
Beast In Black
Yannis Papadopoulos (sång)
Anton Kabanen (gitarr, keyboards)
Kasperi Heikkinen (gitarr)
Máté Molnár (bas)
Atte Palokangas (trummor)
