Artisten och låtskrivaren Paul Trudeau är förmodligen på senare tid mest känd som turnerande medlem med bland annat Billy Idol.
2016 släppte han soloalbumet Shirley Road där flera medlemmar från Billy Idols band medverkar.
5/5
Artist:
PAUL TRUDEAU
Albumtitel:
SHIRLEY ROAD
År:
2016
Genre:
ROCK
Skivbolag:
CD BABY
Shirley Road är mer eller mindre ett sidoprojekt och Paul Trudeau, som även har spelat med Rick Springfield, Melissa Etheridge och Lifehouse, beskriver albumet som en läkande process och hanteringen av många smärtsamma saker som bortgången av sin mamma och ett splittrat äktenskap som bidrog till ett uppehåll från musikskapandet under ett par år.
En sommar 2015 fick Trudeau ett erbjudande att åka ut på turné i Europa med Billy Idol och under ett uppehåll där på fem dagar tog han tillvara på tiden och använde den för att skriva låtar:
I wasn’t putting any attention on whether or not anybody else would ever hear these songs. It didn’t matter to me; what mattered was just getting it all out and purging myself of all that I was going through. And those songs were the start of this record.
Paul Trudeau på sin hemsida
2018 var jag på en spelning med Billy Idol och förstås var Paul Trudeau med där på scenen. Han spelade ett antal gitarrer och keyboards och sjöng backing vocals på flera låtar som den multi-instrumentalist han är.
Kort därefter upptäckte jag hans fenomenala album och fastnade för flera låtar, men det är först nu på senare tid som jag har kommit tillbaka och lyssnat igenom hela albumet och insåg att det inte finns en enda svag låt.
Plattan inleds med låten Stolen angel där Trudeau insiktsfullt på den första raden sjunger “Walked in on yesterday’s lies, but I need to do it 16 times.” Plattan fortsätter vidare med Rainbow som börjar lugnt med en akustisk gitarr innan resten av musikerna kommer in.
I övrigt går det absolut att anse att låtarna är någorlunda simpla och det skulle man kunna säga att hela grunden är, men trots att produktionen är rätt komprimerad, med sången långt fram, lämnas ändå utrymme för snygga stämmor, harmonier och effekter som gör den stora skillnaden för plattan. Från en simpel poplåt byggs det ut och transformeras till en mer intressant och fördjupande skiva musikaliskt sett.
Den artist som lyckas med att åstadkomma en så här fulländad platta någon gång i sin karriär borde vara oerhört stolt och Paul Trudeau säger själv att det är det bästa han har gjort. Det går inte annat än att hålla med.
Topp 3? Sunshine, Don’t know the way, Orange.
