Gillar du rock ’n’ roll?
Gillar du glamrock där det även finns utrymme för en del punk?
Då har du en platta som du måste dra i gång här: Angels with attitude av Plastic Tears.
Plastic Tears är ett band som man inte hade någon som helst koll på förrän det damp ned ett mejl som berättade att det här gänget har en hyfsat ny platta ute …
Det visade sig dock att Helsingforsbandet bildades redan 1992 och genom åren har banduppsättningen förändrats en del, men i dag består rockbandet av Miqu December, Eco Xtasy, Edu Kettunen, Andy Whitewine och Juha Pietiläinen.
Plastic Tears har varit med om det mesta. Bandet har splittrats på scen, de lirade sin rock ’n roll under 1990-talet när musiken mer eller mindre ansågs vara skräp och de har slopats av sitt skivbolag.
Samtidigt finns det en annan sida. Plastic Tears har bland annat delat scen med The Cult och Andy McCoy. Bara en sådan sak, liksom. Och de har aldrig gett upp sin rock ’n’ roll. De har alltid stått upp för sin musik och de släppte sin debutplatta Stranded in rock ’n’ roll för 18 år sedan.
Men Plastic Tears tog en paus under några år och det var först 2009 som platta nummer två kom: Nine lives never dies.
I somras släppte de albumet Angels with attitude.
- Dark passenger
- Secret society
- Iris kick
- Midnight date
- Rhythm rider
- Nuclear nights
- Blue angel
- Day by day
- Headless army
- Miss Stumbling legs
- Universal kid
Det här är bra! Det här är riktigt bra!
Det är lite mer än ”bara” glamrock.
Det är lite mörkare glamrock. Det är glamrock där det även finns plats för lite punk – och då är det svårt att stå emot det. Det låter lite, lite som om Billy Idol och Hanoi Rocks gör gemensam sak. Då bjuder Plastic Tears oss på något alldeles eget.
Det är en riktigt stark platta där man fastnar redan med inledningsspåret Dark passenger. Det är lite Mötley Crüe-hårdrock över den låten och då kan ni räkna med att det både är feta gitarrer och ett sjuhelsikes gung när refrängen kickar i gång.
Men en låt gör ingen platta så Plastic Tears ger oss tio skitbra låtar efter den. Och de varierar sig från att vara tyngre till att ge oss mer glam – och inte minst får vi de där punkvibbarna som man bara älskar att höra. Vi får också en klassisk rock ’n roll-stänkare i Miss Stumbling legs.
Nej, det är bara till att luta sig tillbaka, vrida upp volymen och låta det här gänget ta över vardagsrummet.
Topp tre? Secret society, Iris kick och Rhythm rider. Nuclear nights är en fjärde favorit.
Plastic Tears
Miqu December (sång)
Eco Xtasy (trummor)
Andy Whitewine (gitarr)
Edu Kettunen (bas)
Juha Pietiläinen (gitarr)
