Det är opolerad, stökig och kaosartad rock ’n’ roll från Liverpool.
Det är Jon Meadows som släpper albumet Majestic 12.
Jon Meadows har spelat gitarr sedan han var 15 år, men det var först 15 år senare som han även började skriva låtar. Ytterligare tre år senare hade han redan fått ihop 50 egna låtar. Han är helt självlärd och lirar såväl gitarr som bas och trummor.
Det är kanske därför det blir så opolerat och bra …
På Mejestic 12, uppföljaren till Escape (2015), får vi tolv låtar.
- 1234
- Mojo rising
- Standing there with me
- Should have been mine
- Break me in again
- Contact in the desert
- I’m a woman too
- Got my teenage crush
- Days like these
- When the rum comes out
- Sold her soul
- Velvet sky (Original)
Det första som slår en när man drar i gång Majestic 12 är att Jon Meadows har stora influenser från Kurt Cobain. Det är indierock/grunge med mycket gitarrer. Det är stökigt som tusan samtidigt som det låter kalasbra.
Meadows vill inte göra en perfekt platta. Det ska vara skitigt och nästan kaosartat och då blir Majestic 12 en platta som är allt annat än tråkig …
Testa bara att dra i gång Mojo rising. Det är en riktigt skönt skitig och nästan svart rock ’n’ roll-stänkare. Sedan att man känner igen riffet stör inte heller …
Men Meadows kan även göra det lite rakare. Han gör det på Standing there with me. Det är en akustisk låt och som påminner en del om The Smahsing Pumpkins. Även så låter Meadows fantastiskt bra.
Med Break me again vrider han över det åt 1960-tals-rock ’n’ roll, men sedan stökar han till det igen och det är nog det man gillar bäst. Det stökiga och kaosartade.
Fast det kanske bästa spåret är Got my teenage crush som är allt annat än kaosartad …
[…] Jon Meadows är engelsmannen som är helt självlärd när det kommer till att spela gitarr, bas och trummor. Bara det är imponerade. […]