Country, pop, punk – The Avett Brothers är här

Såg en recension om The Avett Brothers nya platta True sadness.

Plattan blev toksågad.

Jisses, så fel det var.

Det amerikanska folkrockbandet, som består av Scott Avett, Seth Avett, Bob Crawford och Joe Kwon, kör sin egen stil. Det är en dos folkrock, en liten dos punk, en dos country, en liten dos pop, en dos bluegrass … ja, de skickar in det mesta och ta mig tusan om det inte blir bra. Det blir till och med väldigt bra.

På True sadness, bandets nionde studioalbum, ger The Avett Brothers oss tolv låtar.

1. Ain’t no man
2. Mama, I don’t believe
3. No hard feelings
4. Smithsonian
5. You are mine
6. Satan pulls the strings
7. True sadness
8. I wish I was
9. Fisher road to Hollywood
10. Victims of life
11. Divorce separation blues
12. May it last

Och det börjar smått lysande med svängiga Ain’t no man.

You say you look funny, I say you’re a star

I say you’re whatever you think you are

Watch the naysayers fall right in line

If we believe that they’ll say: ”She is so pretty, he is so fine”

Och när The Avett Brothers sedan skickar ut Mama, I don’t believe, ja då är det svårt att inte dra på smilbanden. Det är ytterligare en superlåt som drar lite åt Bob Dylan-hållet.

I lay here pretending to sleep

Someone’s always asking for something of me

I try to hide but I’m stripped of my strength

Bound by the truth, bored by the speed

And the promise of the fortune it brings

Oh mama, I just don’t believe

 

Like it happened in a Broadway scene

Are we still acting, is this the real you and me

The words don’t flow, but my heart it still bleeds

Bound by the love, the warmth that it brings

And it’s promise to fix everything

Oh mama, I just don’t believe

Med No hard feelings blir lugnare där den softa, försiktiga banjon är ruskigt skön. Det är en jäkla känsla i den låten.

When my body won’t hold me anymore

And it finally lets me free

Where will I go?

Will the trade winds take me south

Through Georgia grain or tropical rain

Or snow from the heavens?

Med Satan pulls the strings blir det annorlunda.

Det blir stökigt när det blir någon banjo mot fiol-strid plus att The Avett Brothers skickar in synthar …

Det är knappast den bästa låten, men det blir häftigt!

På titelspåret True sadness är gänget tillbaka på rätt spår. Det är så jäkla skönt.

When I was a child, I depended on a bottle

Full-grown I’ve been known to lean on a bottle

But you’re the real deal in a world of imposters

And I’ve seen the program make men out of monsters

 

’Cause I still wake up shaken by dreams

And I hate to say it but the way it seems

Is that no one is fine

Take the time to peel a few layers and you will find

True sadness

Är du nyfiken på lite folkrock med mycket banjo och munspel? Testa då The Avett Brothers.