Man kan inte sluta att bli imponerad av Bonfire.
Gång på gång levererar dem – och det spelar ingen roll om det är med egna låtar eller covers.
Det slår gnistor om dem varje gång!
4/5
Artist:
BONFIRE
Album:
FISTFUL OF FIRE
År:
2020
Genre:
METAL
Skivbolag:
AFM RECORDS
Det var under 2018 som Bonfire släppte en jäkla massa covers som finns med på plattan Legends. Det är en finfin platta – precis som mer eller mindre hela deras diskografi är.
Då har ändå det tyska hårdrockbandet varit i gång sedan 1972. Då hette de dock Cacumen vilket 1986 byttes till Bonfire. I dag – nästan 50 år (!) efter starten – är det bara Hans Ziller som finns kvar från den första line-upen i bandet.
- Cacumen (1981) (Cacumen)
- Bad widow (1983) (Cacumen)
- Don’t touch the light (1986)
- Fireworks (1987)
- Point blank (1989)
- Knock out (1991)
- Feels like comin’ home (1996)
- Rebel soul (1998)
- Fuel to the flames (1999)
- Strike ten (2001)
- Free (2003)
- Double X (2006)
- The Räuber (2008)
- Branded (2011)
- Glörious (2015)
- Byte the bullet (2017)
- Temple of lies (2018)
- Legends (2018)
- Fistful of fire (2020)
Det har varit några intensiva år för Bonfire nu på slutet. Sedan 2015 har det blivit fem plattor! Då kommer de självklara frågorna: Har bensinen tagit slut? Kan de verkligen fortsätta att leverera?
De svarar med en brinnande knytnäve och har med en låt på albumet som heter Rock ’n’ roll survivors. Det där säger faktiskt mycket om det här grymma bandet. Det säger att tanken är full. Det säger att de fortfarande har hur mycket som helst att ge.
- The Joker
- Gotta get away
- The devil made me do it
- Ride the blade
- When an old man cries
- Rock ’n’ roll survivors
- Fire and ice
- Warrior
- Fire etude
- Breaking out
- Fistful of fire
- The surge
- Gloryland
- When an old man cries (Acoustic)
Bonfire version 2020 skiljer sig en del från hur det lät på 1990-talet. Då var det det ganska soft melodiös hårdrock. Nu är det klart tyngre. Nu är det melodisk heavy metal. För en som gillar när det inte är stenhårt (trash metal eller death metal) utan som vaknar till liv när det blir mer melodiöst så är det här som att få öppna upp en påse Tyrkisk peber. Man blir liksom sugen på mer …
Det är givetvis ganska tungt med feta gitarriff och och en rytmsektion som är hur tajt som helst. Något annat hade man inte väntat sig från detta gänget.
Det fina med Bonfire är att även om det kan vara ganska tunga så kan de även softa till sig en del. Man får liksom allting på ett bräde. De tyska hårdrockslegendarerna har helt enkelt återigen levererat en kanonplatta och detta tillhör de bättre som de har gjort på senare år. Det enda som känns lite onödigt är de där introna som finns med. Det känns knappast som om det fyller någon funktion, men å andra sidan är det inte något som direkt stör.
Topp tre? When an old man cries, Rock ’n’ roll survivors och Warrior.
Bonfire
Alexx Stahl (sång)
Hans Ziller (gitarr)
Frank Pané (gitarr)
Ronnie Parkes (bas)
André Hilgers (trummor)
