Hästpojken är tillbaka med sitt efterlängtade fjärde album.
Då skickar de ut en kalasplatta och en platta som kommer att bli en av de mest spelade denna sommar!
Det har gått fem långa år sedan Hästpojken gav ut sin förra fullängdare, men nu är de äntligen tillbaka med ny musik.
Tio år efter debutplattan får vi Hästpojken är död.
- Caligula (2008)
- Från där jag ropar (2009)
- En magisk tanke (2013)
- Häspojen är död (2018)
Och visst känner man igen Hästpojken med Martin Elisson och Adam Bolméus i spetsen. Det är samma sound, det är samma sköna indiepop som man har vant sig vid att få av det här gänget – och det är precis så man vill ha det. Varför måste band alltid förnya sig? Om man nu har väntat x antal år på en ny platta med Hästpojken så vill man ju ha Hästpojken. Man vill inte ha ett Hästpojken som låter som Bee Gees eller Kanye West.
På Hästpojken är död – nej, de är inte på väg att lägga ned trots albumtiteln – finns det tio låtar.
- 100 dagar
- Råttans år
- Under hjulet
- Där vi möts
- En annan värld
- Family man
- Ofödda lilla barn
- Gehenna
- Hosianna
- En del av mig är alltid nån annanstans
Plattan tar vid där En magisk tanke slutade. Det är låtar där det finns vemod, ångest och ironi. Samtidigt är det glatt.
Albumet kickar i gång med en popdänga 100 dagar. Den ser till att man stampar med i takten och blir på bra humör direkt. Sedan får vi Råttans år. Det är den stora favoriten från plattan.
Det finns ingen båt, ingen bil
Ingen drog eller flygmaskin
som kan ta mig härifrån
Allt det där som jag tänker
Så ingen har fel, nu ser jag det
När de kommer till mig och
säger att du är ju aldrig någonsin nykter
Men du …
Ingen är det, ingen är det
Man har ju ett topplån, fyra barn eller tre
Ja, det är alltid nåt som håller ihop förståndet ändå …
Kärleksballaden Där vi möts är en annan riktigt bra låt. Vi får också den ultrasvängiga En annan värld, den The Cure-doftande Gehenna och inte minst Hosianna. Och nej, den har ingenting att göra med Lars Winnerbäck.