Det är många som anser att Kaputt är Destroyers bästa platta någonsin.
Det är inte självklart längre.
Inte när vi nu får det nya albumet Ken.
Det kanadensiska indierockbandet Destroyer, som kommer från Vancouver, British Columbia, bildades 1995 och frontas av singer-songwritern Dan Bejar.
De har skickat ut sina plattor sedan 1996.
- We’ll build them a golden bridge (1996)
- Ideas for songs (1997)
- City of daughters (1998)
- Thief (2000)
- Streethawk: A seduction (2001)
- This night (2002)
- Your blues (2004)
- Destroyer’s rubies (2006)
- Trouble in dreams (2008)
- Kaputt (2011)
- Poison season (2015)
- Ken (2017)
Det är kanske inte den mest lättlyssnade musiken i världshistorien, men efter några lyssningar är det riktigt bra.
Det är mörkt, lite småsegt och väldigt annorlunda. Mina tankar far åt Joy Division-hållet, i alla fall stundtals.
- Sky’s grey
- In the morning
- Tinseltown swimming in blood
- Cover from the sun
- Saw you at the hospital
- A light travels down the catwalk
- Rome
- Sometimes in the world
- Ivory Coast
- Stay lost
- La regle du jeu
Sky is grey är en riktig höjdare.
Sky’s grey
Call for rain
Everyday
You cancel the parade
Give up acting? Fuck no!
I’m just starting to get the good parts
Walk into a room and everything clicks
Men här finns fler låtar att suga åt sig. In the morning är definitivt en. Det är en så jäkla skön låt med en riktigt maffig ljudvägg och visst fasiken känns basgången igen från New Order? Det gör den i och för sig under flera låtar på plattan …
När man har kört igenom plattan fyra-fem gånger så har den växt ännu mer. Det här är en grymt bra platta där de mystiska texterna ser till att man vill lyssna mer och mer.
Destroyer ger oss ett alldeles underbart sound som blir ännu bättre om man drar på sig ett par hörlurar och stänger ute allt annat ljud. Den här alernativa rockmusiken, med lite synthpopkänsla, är ta mig tusan alldeles underbar!
