Bra musik. Bara bra musik. Nästan.


4/5
Artist:
Simple Plan
Album:
Taking one for the team
År:
2016
Genre:
Punk
Bolag:
Atlantic Records

Simple Plan tar ut svängarna

Simple Plan av

Efter fem år utan något albumsläpp var det äntligen dags.

Simple Plan har släppt Taking one for the team.

Plattan blev den fransk-kanadensiska rockgruppens femte studioalbum.

Vi fick ett smakprov redan under förra året. Då släppte Simple Plan singeln I don’t wanna go to bed där de tog hjälp av den amerikanske rapparen Nelly.

Den är bra – även om det är mer pop än punkrock.

Lite, lite orolig blev man efter den låten. Simple Plan ska vara mer punkrock, men samtidigt är det coolt att de tar ut svängarna ibland.

På förstaspåret Opinion overload är ”gamla vanliga” Simple Plan tillbaka.

När sedan Boom! kickade i gång så kunde man vara nöjd. Den är grymt bra!

Fem års väntan på Taking one for the team var inga problem. Inte med ett så här bra resultat.

Simple Plan radar upp bra poppunk/punkrock-låtar:

  • Kiss me like nobody’s watching
  • Farewell
  • Everything sucks
  • I refuse
  • Nostalgic
  • Perfectly perfect
  • I don’t wanna be sad
  • P.S. I hate you

Simple Plan kör vidare på det sound de hade på debutalbumet No pads, no helmets … just balls som släpptes för 14 år sedan.

Jag läste någon recension där de menade att Simple Plan jobbar lite för mycket för att hitta inspiration. De syftade på låten Singing in the rain där R. City hjälper till.

Jag håller inte med.

Reggaegunget blir sjukt skönt.

Dessutom bryter det av mot det ”gamla vanliga”-soundet. Det är något nytt, något oväntat.

Och det låter bra.

 

I’m reading through the Sunday paper and it’s all bad news

I’m looking for a smile on the streets but it’s just no use

Sing with me now

Singing in the rain up in the rain up

Det finns en låt som är bättre än alla andra på plattan.

Det är Nostalgic.

Det är Simple Plan när de är som bäst.

I wish that I could forget you even exist

And find a way to, be without you

‘Cause I miss you and I hate feeling like this

It’s making me sick

Feeling nostalgic

Tre av de fyra sista låtarna på albumet blir lite lugnare: Perfectly perfect, Problem child och I dream about you. Bäst av dem tre (alla är bra!) är I dream about you. Det är en superskön ballad där Pierre Bouvier sjunger tillsammans med Juliet Simms.

Annars var nästa höjdare på plattan P.S. I hate you. Vilken titel! Vilken låt!

You can spare me the fake tears

We don’t even need one last goodbye

I’ll see you in ten years

Or maybe we should make that forty-five

We’re done and it’s over

And now the fairytale is up in flames

I hope it was worth it

Yeah I hope he was worth it

And if there’s one thing in this life I know is true

It’s that I wish I never met you

 

Taggar:

Musikälskare sedan liten skit ... Fem album man måste ha i samlingen? Oasis - (What's the Story?) Morning glory, The Gaslight Anthem - The '59 sound, Tom Petty - Full moon fever, U2 - The Joshua Tree, Dire Straits - Brothers in arms och Bruce Springsteen - Born In the U.S.A. Det gick inte att välja fem ...

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras.

*

Gå till Toppen