Det är en hårdrocksklassiker utan dess like. AC/DC:s superplatta Back in black – som är lika bra i dag som när den släpptes – är inget annat än australiensisk perfektion.
De har fått en hel del skit genom åren. De har nästan blivit hånade. Det är helt oförtjänt. Europes diskografi innehåller flera smått lysande plattor. Out of this world är en.
1984 släppte U2 succéalbumet The unforgettable fire. Att ens bara försöka göra något bättre än det känns smått löjligt. Det gällde inte för Bono & company som följde upp det med ett ännu bättre album.
Med Keeper of the seven keys: Part I skrev Helloween historia. Det är det albumet som anses ha skapat genren power metal. Än i dag låter det alldeles makalöst bra.
Året var 1987. Guns N’ Roses släppte Appetite for destruction. Det var ta mig tusan en smått overkligt bra debutplatta av hårdrockarna.
Bon Jovi slog igenom stort med det smått fantastiska albumet Slippery when wet, men bandet har gjort en ännu bättre platta: New Jersey.
Bry har släppt sitt självbetitlade album. Kan detta verkligen sluta på något annat sätt än att han får sitt stora genombrott? Det borde inte kunna göra det.
Royal Tusk. Lägg namet på minnet. Det lär bli nästa stora rockband från Kanada. Det kan liksom inte sluta på något annat sätt …
Eden’s Curse är tillbaka med en ny platta. Vi får en himla bra och melodiös platta i Cardinal. Det är bara till att luta sig tillbaka och hänga med på åkturen.
Prime Circle släppe Let the night in för två år sedan. Då hade man noll koll på det sydafrikanska rockbandet. Nu har man det så missa inte plattan!
Jack Savoretti är tillbaka med en ny platta. Vi får låtar som går rakt in i hjärtat. Sleep no more är helt enkelt ett album som man inte får missa.
