Först tre plattor på engelska.
Sedan testade Joel Alme att köra på svenska.
Snacka om att albumet Flyktligan är en fullträff.
Svårt att vara ren här
Alla kastar sten, här
Men jag vet när jag tänker på dig nu
Jag har duckat varje sten, här
Så jag håller mig på kanten
Så inleder Joel Alme, som en gång i tiden var medlem i Hästpojken, det finfina albumet Flyktligan. Låter heter Håller mig på kanten och har snabbt växt till en favorit.
Det bästa Alme tidigare hade gjort var IFK Göteborgs inmarschsång Snart skiner Poseidon. Hans engelska grejer har jag aldrig rikigt fastnat för – även om det varit helt okej.
Nu är det annorlunda.
Nu har han växt något alldeles otroligt.
Flyktligan är ett av de bästa svenskspråkiga albumen som släpptes under 2015.
Visst är det så att det inte går att undvika att dra paralleller med Håkan Hellström, men det spelar ingen roll.
Detta är Joel Alme.
Och det är ruskigt bra.
Det finns ett ljus som aldrig lyst på mig
Står rakt under månen ser inga skuggor av mig
Och gatan är tom, och jag längtar långt bort
Och jag tänker på livet det jag kunde ha fått
Men så slå hjärtat, slå en dag till
Det är smådeppigt och … bra!
Alme skickar in körer, stråkar och får melodierna att låta halv om halvt storslagna.
Det är knappast en platta man drar i gång för att man är sugen på en fartfylld efterfest. Det är plattan alldeles för svart för, men det är också det som gör den så otroligt bra.
Aldrig någonsin fick du se mig stå med ryggen rak i vinden,
jag var alltid ur balans när du fångade mig
Jag var aldrig bra på livet,
jag var aldrig riktigt där
Och aldrig någonsin fick du höra
ord som hjärtat sparat
Men jag hoppas att du vet att du var allt för mig,
men jag var aldrig bra på livet
jag var aldrig riktigt där
