Det har hunnit gå tio år sedan Chuck Ragan släppte ett sloalbum.
I slutet av oktober var det dock dags igen.
Då fick vi det härliga albumet Love & lore.
4/5
Artist:
CHUCK RAGAN
Albumtitel:
LOVE & LORE
Genre:
FOLK, PUNK
År:
2024
Skivbolag:
RISE RECORDS
Chuck Ragan är kanske mest uppmärksammad som frontfigur i det amerikanska punkbandet Hot Water Music.
Vid sidan om det har han dock också släppt en del soloplattor. En del riktigt bra soloplattor.
- Feast or famine (2007)
- Gold Country (2009)
- Covering ground (2011)
- Till midnight (2014)
- Love & lore (2024)
Även om vi inte har fått något solomaterial på tio år så har det knappast varit tyst runt Chuck Ragan. Hot Water Music har ju hunnit med att släppa tre plattor under denna period: Light it up (2017),
Feel the void (2022) och Vows som kom tidigare i år.
Men helt klart så är det skillnad mellan det som HWM gör och det som folkpunktrubaduren Ragan gör som soloartist.
I’m always trying to do something different because I feel like if we’re not searching, we’re not Learning. My writing approach seems to be whatever the song needs or wherever the song takes you, just let it breathe.
– Chuck Ragan
På den nya plattan blir det tio låtar – och Ragan började jobba med detta redan 2016, men sedan kom saker emellan och det är först ny han har haft möjlighet att få ut skivan. Det är låtar med texter om reflektioner och historier om det vardagliga livet.
- All in
- Wild in our ways
- Northern world
- Echo the halls
- Winter
- Aching hour
- Waiting out the storm
- One more shot
- Reel my heart
- Hanging on
Chuck Ragan rör sig mellan att vara en punkpionjär och folkrocktrubadur. Soundet är dock inte så mycket punk. Utan hans hesa röst så hade det nog kvalat in som folkrock rakt av.
Men det spelar ingen roll. När Ragan sjunger så blir det punk av det hela. Det är bara så – och det låter fruktansvärt bra som vanligt! Ja, efter några lyssningar på Love & lore så tillhör albumet det absolut bästa som han har gjort!
Chuck Ragan kickar i gång det här albumet med All in – och det är smått galet bra! Lite twanggitarrsound, Ragans röst, en finfin refräng och en bra text så är han hemma trots att det inte är så jäkla punkigt. Fast det är ändå ett grymt skönt sound.
Det blir mer drag i Wild in our ways. Det blir mer punkkänsla. I like it a lot som man hade sagt mer internationellt.
När sedan tredje låten går i gång är jag totalsåld. Mindre punk, men jäklar vad skön Northern world är. En ganska soft låt som inleds med en akustisk gitarr innan Ragan börjar sjunga och fler instrument läggs till. Kul med ett soft gitarrsolo också. Galet bra!
Och det bara fortsätter … Echo the calls är en ganska soft låt, ett ganska soft sound – i alla fall tills refrängen när Ragan river till lite, lite med sin röst. Ett riktigt skönt sound där gitarrsoundet sticker ut.
Med Winter blir det folkrock med ett härligt gung. Även Aching hour är mer modern folkrock med ett skönt soft gung och lite twanggitarrer. Gunget ökar med Waiting on the storm. Återigen är det en soft låt, men sicket härligt mjukt gung i den här känslosamma låten som albumtiteln är hämtad ifrån!
Det har varit ett gäng med lite lugnare låtar så när One more shot kickar i gång är det lite som en frisk fläkt. Lite mer countrypunk över den här låten där Chuck Ragan har med sig Paige Overton på sång. En mycket trevlig duett. Ragans raspiga röst och Overtons ljusare gör att det blir en fullträff.
Det är två låtar kvar innan vi stänger den här plattan: Reel my heart och Hanging on. Det är två låtar som skiljer sig åt mycket. Reel my heart är en lugn akustisk låt medan det blir mer pådrag runt Hanging on. Det är en riktigt skön folklåt med både twang och ett skönt gung. En mycket fin avslutning på ett härligt album.
Topp tre … får bli topp fem! All in, One more shot, Northern world, Hanging on och Wild in our ways.
