Richard Ashcroft är tillbaka med Acoustic hymns vol. 1.
Då väljer han att titta på sin låtkatalog – och gör akustiska versioner av några av hans största låtar.
4/5
Artist:
RICHARD ASHCROFT
Albumtitel:
ACOUSTIC HYMNS VOL. 1
År:
2021
Genre:
ROCK, BRITPOP
Skivbolag:
BMG RIGHTS MANAGEMENT
Richard Ascroft har gjort en jäkla massa bra saker. Inte minst så är några av hans album med The Verve, som tyvärr lades ned för över tio år sedan, alldeles makalösa, men även brittens soloplattor är riktigt bra.
När han nu släpper nytt har han valt att gå igenom sin låtkatalog och där finns det onekligen en jäkla massa guldkorn och så här ser Richard Ascrofts solodiskografi ut:
- Alone with everybody (2000)
- Human conditions (2002)
- Keys to the world (2006)
- These people (2016)
- Natural rebel (2018)
- Acoustic hymns vol. 1 (2021)
Sedan har han ju även, bland annat, gjort plattorna med The Verve:
- A storm in heaven (1993)
- A northern soul (1995)
- Urban hymns (1997)
- Forth (2008)
Hur blir det när Ashcroft nu lyfter fram några gamla favoriter? I ärlighetens namn så kan det faktiskt bli lite tråkigt med en Greatest hits-platta – men det blir det inte med Ashcroft.
Han gör lite mer av detta. Han tar sina gamla låtar och omarbetar dem till akustiska låtar. Då blir det trummor, gitarr, piano och stråkar. Sedan är halva segern vunnen när man ser låtlistan för albumet …
- Bittersweet symphony
- A song for the lovers
- Sonnet
- C’mon people (we’re making it now)
- Weeping willow
- Lucky man
- This thing called life
- Space & time
- Velvet morning
- Break the night with colour
- One day
- The drugs don’t work
Det räcker liksom att se att Lucky man är med här. Det är en av mina absoluta favoritlåtar – och inte bara när det gäller Richard Ashcroft. Det är en låt som har följt mej sedan jag först hörde den för runt 25 år sedan. Och visst känner man ingen den även om den är lite omarbetad här. Känslan är densamma och låtens magi finns kvar.
Och så är det på albumet igenom. Ashcroft gör om låtarna en del, men lyckas hela tiden bevara den magiska känslan i den olika låtarna och man blir inte så lite glad av att få höra låtar som Bittersweet symphony, The drugs don’t work, Sonnet och This thing called life (som är från Ashcrofts projekt RPA & The United Nations Of Sound).
Sedan är det ju riktigt kul att få höra C’mon people (we’re making it now) som knappast tillhör Ascrofts största låtar. Här gör han den dock tillsammans med Liam Gallagher och det lyfter en redan bra låt mot nya höjder.
