1982: Första albumet Chronic generation.
2016: Uppföljaren This is the age.
Chron Gen är tillbaka.
Chron Gen (det korta namnet för Chronic Generation) bildades en regnig eftermiddag i Hertfordshireskolans musikrum. De spelade covers på Sex Pistols, The Clash och The Damned. Det där lyser igenom än i dag.
1981 släppte de sin första EP: Puppets of war som de själva finansierade och släppte i 1 000 exemplar. Det visade sig inte alls räcka så det blev en ny pressning av Fresh Records och EP:n sålde i 45 000 exemplar.
Den första, Chronic Generation, släpptes 1982. 1984 kom det dock ett minialbum, Nowhere to run. Det blev ingen större succé och bandet splittrades.
Flera bandmedlemmar har gått bort, men de som är kvar i livet (Glyn Barber, John ”JJ” Johnson och Roy Horner) återförenades för att spela på Blackpool Rebellion Festival 2013.
Och 34 år efter debutalbumet är det dags för This is the age.
- Jump
- Love this city
- Maybe baby
- Ready to overreact
- Imagination
- I wanna be the guy
- My pumpkin
- Dangerous game
- Ytyt
- Kiss the girls
- Wglm
- I don’t care
Vi får punkrock som sprutar ut 1980-talspunk. Det är en platta som inte bara passar de som gillar old school-punken, det är en platta för alla som gillar rock ’n’ roll. Det känns fräscht och spännande.
Det börjar bra med sköna Jump och Leave this city. Sedan smäller Chron Gen till med en riktig rökare: Maybe baby. Vilka extremt sköna gitarrer det är i den låten. Det är en ganska soft grej, men tusan vad det svänger.
Men det är svårt att hitta favoriter. Imagination, I wanna be the guy … det är liksom bra hela vägen.
My pumpkin bjuder på lite reggaetoner. Det fixar Chron Gen också. Fast det är bara ett sidospår. Chron Gen är snart tillbaka och bjuder sin finfina punkrock på Dangerous game och Ytyt bland annat. Den sistnämnda är något alldeles extra.
