Great Van Fleet är tillbaka med sitt andra album.
Vi får The battle at Garden’s gate och det fortsätter att bjuda på sin fantastiska old school-rock ’n’ roll – fast nu på ett lite annorlunda sätt.
4/5
Artist:
GRETA VAN FLEET
Albumtitel:
THE BATTLE AT GARDEN’S GATE
År:
2021
Genre:
ROCK
Skivbolag:
REPUBLIC RECORDS, UMG RECORDINGS, LAVA MUSIC LLC
Om man tittar på lite nyare rockband så tillhör definitivt Greta Van Fleet det absolut bästa som har dykt de senaste fem åren.
Michigan-bandet bildades 2012 och släppte sin fantastiska debutsingel Highway tune 2017 – och sedan den har man varit fast.
EP:skivorna Black smoke rising och From the fires är fantastiska och debutalbumet Anthem for the peaceful army, som släpptes i oktober 2018, är skitbra.
Att Joshua Kiszka, Jacob Kiszka, Samuel Kiszka och Daniel Wagner låter en del Led Zeppelin spelar ingen roll. Och att Joshua Kiszka kan gå loss lite väl mycket med sången spelar inte heller någon som helst roll. Det är liksom det som är Greta Van Fleet. Det är det man vill ha.
- Heat above
- My way, soon
- Broken bells
- Built by nations
- Age of machine
- Tears of rain
- Stardust chords
- Light my love
- Caravel
- The barbarians
- Trip the light fantastic
- The weight of dreams
På The battle at Garden’s gate har Greta Van Fleet tagit hjälp av stjärnproducenten Greg Kurstin, som bland annat har jobbat med Foo Fighters, Liam Gallagher, Paul McCartney och Chvrches, så det är lite kul att höra var det har tagit Michigan-bandet.
Albumet kickar i gång med singeln Heat above – och visst känner man igen Greta Van Fleet. De kör vidare med sin bluesiga old school-rock ’n’ roll och låter sig inte påverkas av de som kallar dem för Led Zeppelin-wannabees – och det gör de rätt i.
Även andraspåret är en singel: My way, soon. Det är en härlig groove, sköna gitarriff och det är Josh Kiszkas speciella sångröst. Ja, det är liksom en Greta Van Fleet-låt när de låter som bäst.
Fyra av de fem förstaspåren är singlar så Greta Van Fleet går onekligen ut med säkra kort – inte minst så är den episka Broken bells det – på albumets första del.
Man märker dock snabbt att det är lite annorlunda. Det blir inte lika rakt som exempelvis den gamla singeln Highway tune. Visst, även på Anthem for the peaceful army lekte Greta Van Fleet en del och en låt är över fem minuter och två över sex på det albumet.
På The battle at Garden’s gate är det två låtar som närmar sig fem minuter, tre som närmar sig sex, en som är nästan sju och så finns avslutningslåten The weight of dreams som nästan är nio minuter lång.
Man kan väl inte kalla det för progressiv rock, men onekligen så väljer Greta Van Fleet att göra det annorlunda denna gång – fast tro inget annat än att det fortfarande är Greta Van Fleet. Denna gång har de bara utmanat sig lite extra.
Då blir det ett lite mäktigare sound, nästan cinematiskt, och det blir härliga soloriff samtidigt som vi får Kiszkas speciella sångröst. Det blir ett himla bra album, men det slår inte det som de har gjort tidigare.
Topp tre? Broken bells, Heat above och My way, soon. Age of machine och The weight of dreams sticker också ut, men de blir lite väl långa.
Greta Van Fleet
Joshua Kiszka (sång)
Jacob Kiszka (gitarr)
Samuel Kiszka (bas, keyboard)
Daniel Wagner (trummor)
