Som vanligt blir det en kanonplatta av W.E.T.

2018 släppte W.E.T. albumet Earthrage – och det är rena bomben till platta.

Nu kommer uppföljaren Retransmission och de självklara frågan är om de kan göra en lika fantastisk platta denna gång?

5/5

Artist:
W.E.T.
Albumtitel:
RETRANSMISSION
År:
2021
Genre:
ROCK, HÅRDROCK
Skivbolag:
FRONTIERS MUSIC S.R.L.

W.E.T. är uppbyggt runt Robert Säll (Work Of Art), Erik Mårtensson, (Eclipse) och Jeff Scott Soto (Talisman). Övriga i line-upen är Magnus Henriksson (gitarr), Andreas Passmark (bas) och Robban Bäck (trummor).

De ger oss nu Retransmission.

  1. Big boys don’t cry
  2. The moment of truth
  3. The call of the wild
  4. Got to be about love
  5. Beautiful game
  6. How far to Babylon
  7. Coming home
  8. What are you waiting for
  9. You better believe it
  10. How do I know
  11. One final kiss

Alltså, när W.E.T. släpper nytt så förväntar man sig att det är bra. Ja, man förväntar sig att det är skitbra – och det är knappast mitt fel. Det är bandets eget fel eftersom de hela tiden skämmer bort oss med bra låtar. Då får de liksom stå sitt kast där man hoppas på mer magi.

Denna gång blir det återigen magi – men Retransmission når inte riktigt upp till samma höjder som det otroliga albumet Earthrage. Fast det är nära för Retransmission är en platta som växer och växer …

Här finns singlarna Big boys don’t cry och Got to be about love. Den sistnämnda är så där fruktansvärt bra som W.E.T. kan vara. Det är melodiös hårdrock/AOR när det är som bäst! Det är hur melodiöst som helst och låten kryddas dessutom med ett bålhärligt gitarrsolo. Att dra paralleller med Whitesnakes Here I go again känns väl inte helt fel … detta är en blivande klassiker!

Resten av plattan då? Jo, det låter W.E.T. Det är modern melodiös hårdrock med en AOR-touch. Det är låtar som både är välgjorda och catchiga. Det är W.E.T. liksom.

Låtar som sticker ut är de småtunga The moment of truth och The call of the wild. Även Beautiful game är en låt som man kommer på sig själv att höja volymen mer och mer och mer … sedan brister den ut en härlig refräng.

How far to Babylon är en sådan där låt som gör att man bara älskar W.E.T. Vilket gung! Vilket härligt tryck i trummorna, basen, gitarrerna … det är ta mig tusan magi hela vägen! Det är både fett och soft.

Men tro inte att det tar slut med den … sedan kommer Coming home – och fy fan så skön låt! Det är lite softare. Det är mer AOR och vilken refräng!

What are you waiting for är en skön powerballad och W.E.T. har stenkoll på hur de ska få en sådan att låta bra. På You better believe it vrider de till soundet en del och man tror nästan att det ska bli en poplåt, men strax känner man igen W.E.T.

En låt till måste bara nämnas. W.E.T. rundar av allting med One final kiss och det är ett otroligt snyggt och catchigt sätt att sätta punkt för en grym platta.

Retransmission släpps i morgon den 22 januari.

W.E.T.
Jeff Scott Soto (sång)
Erik Martensson (gitarr, keyboards)
Robert Säll (keyboards, gitarr)
Magnus Henriksson (gitarr)
Andreas Passmark (bas)
Robban Bäck (trummor)

Musikälskare sedan liten skit ... Fem album man måste ha i samlingen? Oasis - (What's the Story?) Morning glory, The Gaslight Anthem - The '59 sound, Tom Petty - Full moon fever, U2 - The Joshua Tree, Dire Straits - Brothers in arms och Bruce Springsteen - Born in the U.S.A. Det gick inte att välja fem ...

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Föregående inlägg

Cold Years - ett måste om du gillar The Gaslight Anthem

Nästa inlägg

Vilket jävla drag, Chuck Norris Experiment!

Senaste om W.E.T.