Så var det dags att summera det 2020.
Det har varit ett märkligt och extremt tråkigt år, men det har fortsatt att komma en jäkla massa bra musik.
Den enda regeln för att kunna ta sig in på årsbästalistan var att det skulle vara en fullängdare. Det sprack dock snabbt … och en del EP:s får vara med trots allt. Live- och samlingsalbum går egentligen också bort, men efter ett sådant här år får man se mellan fingrarna med det också … och på listan över årets bästa album finns allt från punk och ska till synth och americana.
Det är sjukt svårt att sätta ihop en årsbästalista och skillnaden att vara tia eller 35:a är fasiken hårfin. Kanske att jag borde fundera på att i stället göra en topp tio och att resten blir delad elva … det får bli en tanke som får följa med till nästa år.
Jag har lyssnat på enormt mycket musik som vanligt – typ all vaken tid. Ja, ibland går till och med spellistan hela natten och jag vaknar till musik … Trots det så har jag förmodligen missat en jäkla massa, men här är i alla fall min lista över årets bästa album.
Hur ser din topp fem ut?
1
Gerry Cinnamon – The Bonny
The Bonny är helt enkelt fullmatad med suveräna låtar och för den som gillar lite mer akustisk, trubadurindierock är detta som en enda stor buffé med strålande musik.
Två låtar måste dock nämnas lite extra: Sun queen och Dark days. De är så där magiskt bra, men två låtar gör inte denna plattan på långa vägar …
2
Brian Fallon – Local honey
Den 27 mars 2020. Det var då den kom. Brian Fallons Local honey.
Det är mörkt melankoliskt och inte alls olikt Fallons The Horrible Crowes-projekt. Då är det också väldigt långt från Fallons The Gaslight Anthem-dagar. Om TGA är rock/punk så är Local honey ett album som lutar över mot americanahållet. Helt klart så är det sådana influenser denna gång.
3
evelyne – Mer än någonsin
Man ska ha klart sig att varenda låt som evelyne har släppt på vägen fram till den här debutplattan har varit väldigt bra. Visst, jämförelsen med Kent har varit oundviklig, men när de släppte Mer än någonsin kickade evelyne i gång ett brutalt bra album med en riktig rocker. De öste verkligen på med sin härliga indierock i adrenalinkicken Genombrott … men här finns så mycket mer – och vilken platta de ger oss … var detta deras genombrott?
4
Jason Isbell And The 400 Unit – Reunions
Tre år efter det magiska albumet The Nashville sound så var Jason Isbell And The 400 Unit tillbaka med en ny platta.
Reunions var lika efterlängtad som bra för den här alternativa countryn som Isbell ger oss är alltid strålande.
5
AC/DC – Power up (PWR/UP)
När AC/DC släppte sitt 17:e studio album så var det en platta med gamla låtar som bröderna Young har gjort. En del av riffen är till och med 20 år gamla och då kan ni räkna med att det låter bra!
6
Soft Kill – Dead Kids R.I.P. City
Här är ett band som man inte hade någon som helst koll på, men vilken jäkla platta Soft Kill gav oss under 2020! Det är post-punk av allra högsta klass. Gillar du New Order, Joy Division och The Cure? Då har du en makalös platta här.
7
Spanish Love Songs – Brave faces everyone
Här har ni en punkplatta som går i spåren av The Menzingers.
Mycket mer än så behövs inte för att Spanish Love Songs platta Brave faces everyone ska vara med högt upp på listan över årets plattor 2020 …
Här blir det poppunk som lutar över åt det alternativa rock-hållet och de här låtarna som Spanish Love Songs skickar ut är smått makalösa!
8
Thåström – Klockan 2 på natten, öppet fönster …
En liveplatta med Thåström. Var det vad man behöve under 2020?
Absolut – och inte minst med tanke på hur bra detta låter live …
Totalt blir det nio låtar. Det är nio höjdpunkter. Varenda låt är mästerlig och att bara få känslan av att vara på en Thåström-konsert betyder hur mycket som helst just nu.
9
Thundermother – Heat wave
Heat wave är den bästa plattan som det svenska hårdrocksbandet har gjort.
Så enkelt är det.
Det rockar som fan! Det rockar dessutom på ett härligt sätt. Det är inte bara pang på utan Thundermother ser till att det blir en jävla groove i låt efter låt. Det är hårdrock med ett sjuhelsikes gung och lika mycket energi.
10
The Dangerous Summer – All that is left of the blue sky (EP)
De gjorde en av årets bästa plattor 2019.
The Dangerous Summer gjorde det även 2020 – dock handlade det om en EP denna gång. Egentligen är EP:s diskvalificerade på denna lista, men undantag görs. Man måste göra det när låtar som Fuck them all, Come down och I’m alive finns med.
11
Mike Herrera – Moments like these: Texas
Mike Herrera släppte en ny platta. Då valde han att göra Moments like these: Texas som soloartist – och det är imponerande hur bra en akustisk liveplatta kan vara … På Moments like these: Texas väljer Herrara ut låtar som han gjort tillsammans med MxPx och Mike Herrera’s Tumbledown.
12
Black Paisley – Rambler
När Black Paisley släppte Rambler så såg det lite annorlunda ut i bandet. Ett par medlemmar har lämnat och och nya har tillkommit. Då blir det ett nytt sound. De väljer att göra sin rock ’n’ roll lite hårdare och lite mer modern och visst fasiken blir det alldeles strålande!
13
Dave Hause – Patty / Paddy (EP)
Två EP:s blir ju som ett album … Här väljer Dave Hause att tolka två vitt skilda artister.
På Patty-EP:n är det den amerikanska singer songwritern Patty Griffins låtar som Dave Hause tar sig an.
På Paddy är det låtar av Dillinger Fours Paddy Costellos låtar som Hause tar sig an.
Och vet ni vad? Allt är fantastiskt bra!
14
Gill Landry – Skeleton at the Banquet
När Gill Landry ger oss Skeleton at the Banquet ser han till att det är något alldeles extra.
Ja, detta är hans bästa platta så här långt!
Landry håller givetvis fast vid sin softa och känslosamma americana. Det är så känslosamt att det blir mörkt … ja, stundtals är det så mörkt att man nästan får Nick Cave & The Bad Seeds-vibbar.
15
Bruce Springsteen – Letter to you
Bruce Springsteen har med sig The E Street Band – och då blir det fullt blås även om det är en vemodig känsla över hela albumet som blir hans 20:e.
Här finns nyskrivna låtar, men här finns också tre låtar – If I was the priest, Janey needs a shooter och Song for orphans – som Springsteen skrev innan han släppte sitt debutalbum Greetings from Asbury Park, N.J.
16
Machine Gun Kelly – Tickets to my downfall
Här kom en av årets största överraskningar: Machine Gun Kelly.
Han brukar bjuda på rap/hip-hop. På årets platta gör han dock något helt annorlunda … han väljer helt enkelt att göra punk!
Ticket to my downfall är en poppunkplatta! Albumtiteln säger väl en hel del om vilken risk han tar här – men det här är en superplatta och man blir inte så lite imponerad av vad det är Machine Gun Kelly ger oss.
17
The Drowns – Under tension
Gillar du det som Chuck Ragan har gjort?
Gillar du punk?
Då måste du bara gilla The Drowns och albumet Under tension.
Det är ilsket och energiskt. Det är snabbt och tungt, men The Drowns glömmer aldrig bort det melodiösa och då blir det samtidigt catchigt och man behöver liksom inte mer än en enda lyssning för att fastna i det.
18
Beach Slang – The deadbeat bang of Heartbreak city
Beach Slang släppte plattan The deadbeat bang of Heartbreak city och de låter bättre än någonsin när de ger oss sin punkrock, indierock och alternativa rock.
19
American Aquarium – Lamentations
BJ Barnham får återigen får ihop en kanonplatta tillsammans med sitt American Aquarium.
På Lamentations finns det tio urstarka låtar som är alternativ country/rock/americana.
Lamentations är helt enkelt en klassplatta!
20
Harriet Nauer – Human (EP)
Ibland hittar man musik som letar sig rakt in i själen.
Denna gång var det Harriet Nauer som gjorde det med sin EP – ja, ännu en EP letar sig in på listan – Human.
Det är känslosam americana som går åt det akustiska hållet. Det softa gitarrlirandet och hennes röst gör så att det nästan känns som om något går sönder inombords när man lyssnar på det.
21
The Bouncing Souls – Volume 2
Tio klassiska låtar som har fått nya kostymer.
Lägg sedan till en ny låt och du har The Bouncings Souls nya suveräna platta Volume 2. Vad mer behövs?
22
The Sounds – Things we do for love
Det har snart gått 20 år sedan The Sounds slog igenom med Living in America.
Här var indierockbandet tillbaka med en ny platta – och den kan mäta sig med den där fantastiska debuten. Här finns liksom allt – utom någon låt som skulle kunna placeras in i mellanmjölksfacket.
23
Alanis Morissette – Such pretty forks in the road
Det har gått 25 år sedan Alanis Morissette släppte det magiska albumet Jagged litte pill. Sedan dess har man väntat på att hon ska lyckas göra något liknande.
2020 gjorde hon det …
Such pretty forks in the road är verkligen full av fantastiska låtar, men det kan ta fyra-fem lyssningar innan man man är tokimponerad.
24
The Night Flight Orchestra – Aeromantic
Varenda jäkla gång som The Night Flight Orchestra släpper något så är det bra. Ja, det är mycket mer än så. Varenda gång de släpper något så finns plattan med i snacket när man ska summera året med en årsbästalista.
Det är så bra det här gänget är. Varje. Jävla. Gång.
The Night Flight Orchestra fortsätter skicka ut sin glittrade progressiva rock ’n’ roll där det även blandas in AOR, klassisk rock, synth och disco – ja, ni läste rätt.
25
Gathering Of Kings – Discovery
Gathering Of Kings debutplatta var smått magisk.
Här var de tillbaka med uppföljaren – och visst låter Discovery lika bra. Återigen blir det en sylvass melodisk hårdrock/AOR-platta som kommer från detta gäng.
26
Hurula – Jehova
Hurula fixar en grymt bra platta även han. Jehova heter albumet, men denna gång är allt inte lika nattsvart som det var på förra albumet Klass – även om det fortfarande nästan är jobbigt att höra texterna där det fortfarande är vemodigt.
Hurula ger oss en väldigt, väldigt bra platta. Ja, Jehova är till och med det bästa han har gjort.
27
LANY – Mama’s boy
På Mama’s boy finns det 14 låtar. Det är 14 varma låtar, men det är svårt att sätta en stämpel på bandet. LANY blandar in allt möjligt i sina låtar och man kan höra allt från drömpop och indiepop till synthpop och alternativ rock i deras låtar.
28
Rotten Mind – Rat city dog boy
Här är en platta som sätter fart på både kropp och själ.
Det är opolerat, stökigt och energiskt när Rotten Mind släpper loss på Rat city dog boy.
På plattan finns det låtar som rör sig från allt mellan ’77-punk och postpunk till garagerock, postrock och goth. Det är vintage och fräscht. Det är rått och stökigt. Det är Rotten Mind.
29
Sea Girls – Open up your head
Här kommer en riktigt vass platta för den som gillar indierock.
Det är brittiska Sea Girls debutplatta Open up your head. Enklast kanske man beskriver Sea Girls som Englands och Londons svar på USA:s och Las Vegas The Killers.
30
The White Buffalo – On the widow’s walk
The White Buffalo har fått ihop en urstark platta i On the widow’s walk.
Hans outlaw country/americana – tillsammans med den mörka rösten – gör The White Buffalo mer eller mindre unik i musikvärlden i dag.
31
Rob Moratti – Paragon
Såväl Transcendent som Renaissance var rena monsterplattor av Rob Moratti.
Här var han tillbaka med albumet Pragon – och vet ni vad?
Det är precis lika bra AOR/melodiös hårdrock denna gång!
32
Prins Svart – Under jord
Det svenska hårdrocksbandet Prins Svart levererar en platta som andas klass rakt igenom.
Inte ens att den inkörda sångaren inte finns kvar kunde störa … några gästspel löste det och vips så har Prins Svart gjort en smått magisk platta.
33
Christian Kjellvander – About love and loving again
Det är väl knappast något nytt att det blir ganska mörkt när Christian Kjellvander släpper sina album numera. Det är inte heller något nytt att van väljer att göra låtar som är sju-åtta minuter långa.
Och det är definitivt inte nytt att det låter bra …
34
Erasure – The neon
Studioplatta nummer 18.
Då smäller Erasure till med sin bästa platta sedan 1980-talet!
Det känns faktiskt som om detta kunde ha varit Erasures andra album. Då kan ni räkna med att finns en jäkla massa 1980-talsvibbar i de här låtarna och man bara måste älska det!
35
Rose Tattoo – Outlaws
1978 släppte Rose Tattoo sin debutplatta.
Här är de tillbaka med en nyinspelning av det albumet – plus några tidigare osläppta låtar – och det låter hur bra som helst.
Fast det är knappast överraskande. Deras hårdrockssound där de mixar rock och blues har alltid varit något alldeles extra.
36
Eclipse – Viva La VicTOURia: Live
Eclipes första liveplatta.
När det melodiösa hårdrocksbandet äntligen släppte en liveplatta så gjorde de det ordentligt – med 24 låtar! Allt är dock inte från livespelningen i Göteborg. Den sista delen är en cover, några finfina akustiska versioner och några ”quarantive live”-versioner finns ockspå med.
Fast det spelar ingen roll. Det låter hur bra som helst. Erik Mårtensson & company leverar som fan!
37
Liam Gallagher – MTV Unplugged: Live at Hull City Hall
Fem sololåtar.
Fem Oasis-låtar.
Det är vad du får när Liam Gallagher släpper MTV Unplugged – och det här är rena magin för den som älskar Oasis!
38
Gotthard – Steve Lee – The eyes of a tiger:
In memory of our unforgotten friend
Hur hedrar och hyllar man en bortgången vän bäst?
Gotthard gör det med en mästerlig platta – med Steve Lee själv på sång.
Det är välkända Gotthard-låtar som här kommer i ett avskalat format och där det stundtals är akustiskt. För att vara gamla inspelningar som har legat bortglömda låter det alldeles fantastiskt bra.
39
Butch Walker – American love story
Butch Walker är amerikanen som är lika vass på att göra egna plattor som på att producera album och skriva låtar, åt andra artister och band.
Här gjorde han sin egen rockopera. American love story är ett konceptalbum inspirerat av det amerikanska valet 2016.
40
Borrowed Sparks – The prettiest one left (EP)
Här är en riktigt skön EP för den som gillar Brian Fallon och Dave Hause.
Det är Borrowed Sparks debut: The prettiest one left.
Det är fem låtar med rock/alternativ rock och som har små punkvibbar – och det är det som gör att Borrowed Sparks låter bra.
41
All Time Low – Wake up, Sunshine
Under slutet av förra året släppte All Time Low en nyinspelning av sitt klassiska album Nothing personal.
Här släppte de en platta med nya låtar – och det låter helt enkelt makalöst bra!
Om Nothing personal är poppunk så är Wake up, Sunshine något annat. All Time Low väljer i stället att göra en emo/alternativ rock-platta och soundet som de får till är grymt skönt.
42
Saturday’s Heroes – Turn up the music
Gillar du melodiös punkrock så är Saturday’s Heroes rena rama godiset.
Det är fart, det är melodier, det är mycket gitarrer och trummorna ser till att energin är på topp. Det här gänget levererar streetpunk och oi! som flyter ihop med rock ’n’ roll. Här finns liksom allt från fotstampsgung till ja, något som Millencolin kanske hade gjort.
43
Stan Bush – Dare to dream
Stan Bush har släppt plattor sedan i början av 1980-talet.
Här var det dags igen. Det var dags för Dare to dream.
Detta är verkligen en retroplatta. Det är verkligen AOR som hör hemma på 1980-talet och låtarna här hade kunnat platsa som en låt i något soundtrack till vilken film som helst från den tiden.
44
Blaqk Audio – Beneath the black palms
Blaqk Audio släppte den första delen av Beneth the black palms sa det egentligen bara en sak.
När hela albumet släpps kommer det av bli … fire! Det kommer att slå lågor om det!
Det gjorde det också.
Det är elektronisk musik. Det är synthpop som det doftar 1980-tal över. Vid vissa stunder känns dock Blaqk Audio aningen tyngre och mörkare än exempelvis Erasure som också har släppt en ny platta under året.
45
Vice Squad – Battle of Britain
Vice Squad har levererat sylvass punkrock sedan 1981. Här var de tillbaka med en ny platta: Battle of Britain.
Vice Squad är helt enkelt ett band som lever efter punkens fösta regel – att när det gäller punk så finns det inga regler att följa. Kör på och gör det du vill.
Det gör Vice Squad som smäller till med en kanonplatta denna gång! Det är kanonlåtar hela vägen! Det är punk och det är rock ’n’ roll med attityd. Det är högoktanigt, stökigt och melodiskt.
46
H.E.A.T – H.E.A.T II
Att H.E.A.T brukar skicka ut bra album vet man sedan tidigare, men med Into the great unknown trodde man kanske att bandet hade peakat eftersom det är ett kanonalbum.
Så var det inte.
H.E.A.T II är precis lika bra – om inte ännu bättre! H.E.A.T bjuder på elva arena rock/glammetal/melodiska hårdrocks-låtar. Det känns lite småtungt. Det går lite mer åt det tyngre hållet än åt det Frontiers-melodiösa hållet som det var på den förra på plattan.
47
The Elite – Reason for my sin (EP)
The Elite gav oss EP:n Reason for my sin med fyra oi!/hardcore-låtar som är lika snabba som de är arga. Det är aggressivt och kompromisslöst! Det är både ett jävla drag och ett jävla gung när The Elite fyrar av allt de har på nio minuter och elva sekunder!
48
The Lawrence Arms – Skeleton Coast
Det hade gått sex år sedan The Lawrence Arms släppte en platta.
Men 2020 var de tillbaka – och då med en riktigt skön punkrockplatta i Skeleton coast.
49
Territories – When the day is done (EP)
Territories släppte en finfin bra platta under 2020.
De var snart tillbaka med ännu mer …
På sexspårs-EP:n When the day is gone gör de det verkligen skitbra. Det är musik som man inte riktigt vet om man ska placera in i punk- eller det alternativa rock-facket.
50
Johanna Bakke – Små små ord om ovisshet
Johanna Bakke släppte sin debutplatta på svenska.
Då blir det mer rock än visa.
Och för den som gillar textnörderi så är detta en guldplatta …
51
Boys From Heaven – The great discovery
Under 2017 släppte Boys From Heaven sin debut-EP.
Här var det dags för det danska rockbandet att släppa sin första fullängdare: The great discovery.
Vi får vi klassisk soft rock. Det är rockmusik som är inspirerad från hur AOR och klassisk rock lät under 1970- och 1980-talet.
Det är så snyggt, mjukt och skönt gjort. Det är både piano och saxofon som gör att man nästan börjar fundera på hur jäkla smooth ett rockband kan låta egentligen!
52
Supersuckers – Play that rock ’n’ roll
”The greatest rock ’n’ roll band in the world”
Supersuckers presenterar sig själv på bästa sätt på sin webbsajt.
Och här var det amerikanska hårdrocksbandet tillbaka med en ny platta: Play that rock ’n’ roll.
Det är rock ’n’ roll och punk. Det är opolerad och garagepunk med en jäkla energi som sprutar ut ur högtalarna och man får vibbar från allt mellan Motörhead och AC/DC till Social Distortion.
53
All Time Low – It’s still nothing personal:
A ten year tribute
För tio år sedan släppte All Time Low, sin platta Nothing personal.
Här firar de den plattan med en nyinspelning av albumet.
Det är väl självklart att man känner igen All Time Low, men de har helt klart blivit lite vassare under dessa åren. Låtarna känns lite råare, lite vassare och lite bättre.
54
Roachford – Twice in a lifetime
Här kommer en riktigt skön feelgood-platta!
Det är Roachford som bjuder på R&B-pop av allra högsta klass.
Man känner igen Roachford från 1989, men på den plattan fanns det en del funk. Det gör det inte här. Nu blir det R&B, soul, pop, rock och lite gospel.
Det känns som om låt efter låt har potential att bli en framtida klassiker och det är till och med som så att man vid något tillfälle börjar dra paralleller med en av de största inom soulen: Marvin Gaye.
55
Dictator Ship – Your favorites
Dictator Ship bjuder på soul-kryddad och högst frenetisk rock.
När musiken kickar igång är det som om bandet stormat en studio, slängt ut allt utom egna instrument plus ett gammalt PA-bord med tio kanaler …
56
Tokyo Motor Fist – Lions
Gillar du soft och melodiös hårdrock/AOR?
Då finns Tokyo Motor Fists platta Lions att dra i gång – för detta är klass rakt igenom.
Det är melodiöst, det är catchigt, det är sommarvarmt, det låter en del 1980-tal och det är stora refränger. Det är sköna gitarriff, strålande sång och rytmsektionen ser till att man både flinar och rör på höfterna inombords.
57
The Cheats – Cussin’, crying ’n’ carrying on
The Cheats är ett gäng som inte kompromissar med något. De bjuder på härligt skitig punk-rock ’n’ roll med både energi och en jävla attityd.
The Cheats kan väl knappast knappast kallas för helt rumsrena, men vad gör det?
58
Noel Gallagher’s High Flying Birds – Blue moon rising (EP)
Det blir fem låtar på Noel Gallagher’s High Flying Birds EP. Det blir tre nya låtar och två remixade versioner. Lite väl snålt kan kännas … fast det är desto bättre!
Det är häftigt att Gallagher gör lite vad han känner för, som här då det på någon låt blir någon fet disco-space-rock.
59
FM – Synchronized
FM var tillbaka med studioplatta nummer tolv.
Och vet ni vad?
Synchronized är precis lika bra som allt annat det här gänget har gjort genom åren.
Det melodiösa hårdrocks/AOR-bandet FM smäller faktiskt till med en alldeles grym platta!
60
Biff Byford – School of hard knocks
Han har gjort plattor med Saxon sedan deras debut 1979.
69 år gammal var det dags för Biff Byford att släppa sin första soloplatta – och det låter skitbra!
Detta är en riktigt vass metalplatta. Byford gör det faktiskt nästan förvånansvärt bra. Dessutom är det lite mer än ”bara” en rakt igenom metalplatta. Han varierar sig en del och det blir både tyngre och lite softare låtar.
61
Liam Gallagher – Acoustic sessions (EP)
Helt plötsligt dök det upp en ny EP med Liam Gallagher.
Den förre Oasis-sångaren bjuder på åtta spår på Acoustic sessions – och Liam Gallagher akustiskt kan ju liksom inte gå fel … speciellt inte med tanke på vilka låtar som finns med här.
62
The Vapors – Together
Det brittiska new wave-bandet ses säkert av de flesta som ett one hit wonder-band med tanke på att de hade en jättehit med Turning japanese för 40 år sedan, men sedan var det inte så mycket mer … eller?
Faktiskt låter The Vapors väldigt bra även i dag. Det är till och med överraskande bra! Soundet är lite uppdaterat, men det är fortfarande new wave och power pop.
63
Ismael – Doggerland
Här kommer det en riktig vass svensk rockplatta med Isamel. Det är svensk rock som påminner en del om Thåström från förr. Ni vet, innan det blev så mycket industrirock över Imperiet-mannen. Doggerland är en finfin platta.
64
The Smashing Pumpkins – Cyr
Här väljer The Smashing Pumkins att göra sina låtar lite mer poppiga och då blir det också låtar som fastnar direkt.
Det är fortfarande The Smashing Pumpkins, men de känns kanske lite mer moderna i soundet. Det är definitivt mer synthigt …
65
The Sensitives – Punch
The Sensitives släpper en ny kanonplatta som är fullmatad med ska, punk och rock ’n’ roll!
Det blir 13 låtar på Punch – och det blir en härlig åktur med The Sensitives. Det kommer att bjudas både på fart och ett sjuhelsikes gung.
66
Dirty Shirley – Dirty Shirley
Frontiers Music s.r.l. har för vana att bjuda på alla möjliga olika projekt.
Här kom ett nytt: Dirty Shirley – och det låter alldeles fantastiskt bra!
Det är hårdrock, det är rock ’n’ roll, det är blues, det är ballader och det är tyngre låtar. Då blir det inte heller tråkigt någon gång på plattan.
67
Beat City Tubeworks – Top rock
Det här svenska bandet ger oss rock ’n’ roll. Det är ganska rått, opolerat och dieseldoftande, men samtidigt är det catchigt som tusan.
Det är retro och det doftar en del 1970-tal över den här gitarrdränkta garagerockmusiken som Beat City Tubeworks ger oss.
68
Passion – Passion
Passion är ett nytt hårdrocksband som är bildat av Daniel Rossall.
Deras debutplatta är en platta som får en att minnas gamla tider …
för man börjas genast fungera på den där klassiska hårdrocken för 30-40 år sedan.
Det här är klassisk hårdrock. Det är klassisk melodisk hårdrock.
69
Revolution Saints – Rise
Den amerikanska supergruppen Revolution Saints gav oss plattan Rise – och det låter precis lika bra som man hade förväntat sig.
Och det är ett Revolution Saints som man känner igen även på deras tredje platta. Det är melodisk hårdrock. Det är hårdrock som det doftar både 1980- och 1990-tal över.
70
The Victim – When everything is over part 1
Tillhör du dem som gillar Ryan Adams, Passenger och/eller Jason Isbell?
Då har du en ny EP du måste lyssna på här! Det är The Victims When everything is over part 1.
Det är någon rock/folkrock/alternativ country/indierock som The Victom ger oss.
