Det är något speciellt med att upptäcka bra musik av relativt okända och alternativa band.
Man kan inte undgå att känna sig lite unik, som om man funnit sitt alldeles egna lilla guldkorn som andra kanske inte ser charmen i.
4/5
Artist:
WANG WEN
Albumtitel
100,000 WHYS
År:
2020
Genre:
POSTROCK
Skivbolag:
SPACE CIRCLE
Visst finns det något på gränsen till skitnödigt i det, vilket jag trots allt får erkänna, men samtidigt antar jag att är det en känsla de flesta musikintresserade någon gång känt när de väl hittat ett.
Hur som helst var det precis så jag kände när jag upptäckte det kinesiska postrockbandet Wang Wen. Jag blev fullkomligt förälskad i cinematiska Mail from the river från 2018 års Invincible city, som över ett tilltagande crescendo framkallar en känsla av både melankoli och nostalgi. Utöver Invincible city har gruppen släppt ytterligare sex studioalbum och 2016 gjorde de även gemensam sak med svenska postrockbandet pg.lost, vilket resulterade i EP:n Split.
Det cinematiska uttrycket finns kvar när bandet nu släpper nya albumet 100,000 whys, vilket onekligen är ett av musikens allra tydligaste karaktärsdrag. Albumet innehåller endast åtta spår, men speltiden sträcker sig ändå över en timme; varje låt får gott om tid att säga sitt. Musiken rör sig i en spännvidd av vitt skilda sinnesstämningar och uttryck, vilka i mångt och mycket speglar konsekvenserna av det kollektiva öde som coronapandemin har fört med sig för praktiskt taget samtliga invånare på jorden i år. Musiken skiftar från att vara introvert och inåtgående, som på fjärde spåret If tomorrow comes, till att uttrycka en känsla av kaos och vånda. Det senare märks tydligast på femte spåret A beach bum, där en återkommande harmonisk mollskala ihop med malande gitarrer och svävande syntmattor bidrar till formandet av en närmast dystopisk och domedagsaktig känsla.
Sammantaget skulle man kunna säga att 100,000 whys motsvarar en resa genom coronapandemins tidevarv, från karantäntristess och självreflektion till oro, rädsla och ångest. För trots avsaknaden av sång berättar låtarna tillsammans en historia, precis som i filmens värld. Albumet kan dock i längden uppfattas som aningen repetitivt, då det känns som att samma melodier i moll upprepas lite väl ofta. Under albumets lite lugnare andra halva krävs det således lite ansträngning för att hålla koncentrationen uppe och inte börja skruva på sig i fåtöljen.
Men som det ofta gör i filmer slutar även detta epos lyckligt, då man på det avslutande spåret Forgotten river byter ut moll mot dur, samtidigt som instrumenten och energin återigen tilltar i styrka. 100,000 whys lämnar således lyssnaren med en känsla av hopp, samt en längtan efter ett liv bortom pandemins horisont, där restriktioner, stängda gränser och förbud mot stora folkmassor är ett minne blott.
Vi vet visserligen inte vart den där horisonten slutar, men vi vet att den finns där. I vår tålmodiga väntan har vi i alla fall musiken – och mer tid att gräva djupt efter nya guldkorn, förstås.
