Nu är det mer +44 över Blink-182 …

Tre år efter plattan California är det dags för Blink-182 att släppa en ny platta.

Vi får deras åttonde studio album: Nine – och det låter givetvis riktigt bra!

4/5

Artist:
BLINK-182
Album:
NINE
År:
2019
Genre:
PUNK
Skivbolag:
VIKING WIZARD EYES, COLUMBIA RECORDS, SONY MUSIC

Poppunkbandet Blink-182 bildades 1992 och har sedan dess, med ett undantag då bandet låg nere under några år, skickat ut åtta album.

• Cheshire cat (1995)
• Dude ranch (1997)
• Enema of the state (1999)
• Take off your pants and jacket (2001)
• Blink-182 (2003)
• Neighborhoods (2011)
• California (2016)
• Nine (2019)

Sedan 2015 består bandet av Mark Hoppus, Travis Barker och Matt Skiba. Så det var den här trion som låg bakom California vilket var Blink-182:s bästa platta på 15 år. Då har de lite att leva upp till med nästa platta …

1. The first time
2. Happy days
3. Heaven
4. Darkside
5. Blame it on my youth
6. Generational divide
7. Run away
8. Black rain
9. I really wish I hated you
10. Pin the grenade
11. No heart to speak of
12. Ransom
13. On some emo shit
14. Hungover you
15. Remember to forget me

Det här låter inte riktigt som det gamla klassiska Blink-182. Det är inte bara rakt på-poppunk. Nu är det mer keyboards i låtarna och det här låter ganska mycket som +44 om ni kommer ihåg dem? Bandet är lagt på is sedan tio år tillbaka i tiden, men där finns/fanns såväl Hoppus som Barker med.

Blink-182 vill helt enkelt bli lite mer moderna där de förutom keyboards även får in en del sköna beats i vissa låtar – och det fungerar hur bra som helst.

Det här kan till och med slå California – så bra låter det här nya soundet. Och det spelar liksom inte någon roll vilken låt som du väljer. Det är 15 kalasbra låtar här.

Givetvis finns det några favoriter:

• Happy days. Det är en låt som man mår bra av. Det är en feel good-låt. Det är en riktigt skön låt som går i något mjukare tempo.
• Darkside. Det är lite samma visa här. Man får en feel good-känsla och när låten dessutom är hur catchig som helst så vill man följa med den där tjejen i svart till den mörka sidan.
• Generational divide. Den låten är mer rakt på. Det är snabbt och mer det tidigare Blink-182 än något annat på plattan.
• Black rain. Det är något helt annat. Det låter inte som något annat som Blink-182 har gjort tidigare. Det börjar soft och synthigt innan det blir snabbt och tungt innan allt lugnar ned sig igen. Lägg till en tragisk text …
• I really wish I hated you. Bara en sådan titel så är man fast. Så enkelt kan det vara ibland.

Det är bara till att konstatera att 20 år efter genombrottet med Enema of the state så levererar Blink-182 i allra högsta grad fortfarande.

Nine släpptes den 20 september.