Muse skickar ut en synthrockplatta

Det känns som om Muse kan hitta på lite vad som helst när det kommer till att göra musik.

Det gör det även med den nya plattan Simulation theory.

Fast de kommer undan med det denna gång också …

Det brittiska alternativa rockbandet Muse bildades 1994. Fem år senare skickade de ut sitt debutalbum. Nu har de åtta studioplattor i sin diskografi.

• Showbiz (1999)
• Origin of symmetry (2001)
• Absolution (2003)
• Black holes and revelations (2006)
• The resistance (2009)
• The 2nd law (2012)
• Drones (2015)
• Simulation theory (2018)

På den första plattan, Showbiz, handlade det mest om någon melankolisk alternativ rock. 19 år senare är förvandlingen totalt – även om det givetvis har hänt saker mest efter varje platta.

1. Algorithm
2. The dark side
3. Pressure
4. Propaganda
5. Break it to me
6. Something human
7. Thought contagion
8. Get up and fight
9. Blockades
10. Dig down
11. The void

På deras förra platta, Drones, handlade det om ett lite hårdare rocksound. Så jäkla mycket till elektronisk rock var det inte då. Det är det nu.

Med Simulation theory kastar Muse in det mesta som de har att komma med i musikväg. Det är en fullmatad ljudvägg i låt efter låt. Efter den första lyssningen av plattan var man tudelad och man undrade mest vad de hade gjort denna gång?

De har dock en jäkla massa bra låtar under bältet så plattan fick snurra vidare några varv och ju mer man lyssnar på det här desto bättre blir det. Det är liksom mycket av allt och inte minst använder Muse synthar i låtarna. Då få vi någon småtung synthrock. Visst, det har vi fått förr också så helt överraskad blir man ju inte även om de har tagit det vidare ytterligare några steg och vi får elektronisk rock, poprock och synthpop i en salig blandning.

Men det fungerar.

Muse fixar det här också.

Inte minst blir det coolt när man såväl får ett skönt gitarriff, ett småtungt sound och en supercatchig refräng som det finns i Pressure. Det blir nästan någon glamrock med den låten, men annars är det många elektroniska inslag.

Fast det finns även plats för att leka loss i fler låtar. De gör det i Propaganda som stundtals låter en hel del som om Prince hade snubblat in på EDM.

Man får också en del The Killers-vibbar på plattan. På flera låtar går Muse åt det hållet och när de inte öser på med allt de har så låter det bra.

Under inspelningen av plattan valde Muse att göra det låt för låt. Då tog de också hjälp av av olika hitmakare när de skulle producera albumet: Rich Costey, Mike Elizondo, Shellback och Timbaland.

Topp tre på plattan? Something human, Pressure och Get up and fight.

Som bonusmaterial får vi får även en del andra versioner av några låtar. Där är den akustiska versionen av Something human någonting alldeles extra.