Upplyftande rock ’n’ roll från Crosson

De beskriver sig som futuristic theatrical rock warriors.

Och det gör de rätt i.

Crosson är tillbaka med en plattan Invincible.

Under 2016 släppte det australiensiska rockbandet Spreading the rock ’n’ roll disease, men varför vänta länge med ett nytt album?

Nu skickar Crosson ut Invincible som även det är mixat av producenten Duane Baron (Ozzy Osbourne, Mötley Crüe, Alice Cooper) och mastreat av Dave Donnelly (Aerosmith, KISS, Whitesnake). Och det märks att Crosson har tagit hjälp av de här herrarna. Man kan höra en del KISS, en del Mötley Crüe och en del Alice Cooper i det här.

1. Rock warriors
2. Never give up
3. Success needs no apologies
4. Hero
5. Unconditional love (feat. Jessica Wolff)
6. Broken
7. Invincible
8. Rebel train
9. Livin’ the life
10. Back to hell

Crosson bjuder på en upplyftande rock ’n’ roll. Det är gitarrer där volymen är uppskruvad till max, det är stora melodier, det är allsångsrefränger och det är ett vansinnigt skönt gung. Det är helt enkelt catchiga rocklåtar som sätter biter sig fast som en fästing i knävecket.

Så här säger Jason Crosson, i ett pressutskick, om plattan:

The album will have you shamelessly singing along to the catchy choruses while leaving your ears bleeding.

Precis så är det. Plattan hamnar snabbt på repeat och att spela det här på låg volym går inte. Här ska rutorna skaka!

Och med en start som Rock warrior kan det inte heller sluta på något annat sätt. Det är en hyllning till metal- och rockband som lade grunden för genren och som sedan har sett till att den har levt vidare i flera årtionden. De lyckas också få med ett helt gäng med klassiska låttitlar. Bland annat nämns Heaven and hell, Shout it out loud, Run to the hills, Back in black, Balls to the wall, Breaking the law, School’s out, Crazy train och Rock you like a hurricane. Bara en sådan sak liksom …

Efter det snubblar Crosson in på 1980-talet och Never give up låter som om den är 35 år gammal. Den är hur catchig som helst!

Plattan spretar en del och jag älskar det! Med Success needs no apologies skiftar Crosson stil en hel del. Plötsligt blir det irländsk folkrock förpackat i en hårdrockskostym. Det gå lite mer åt celticpunkrockhållet och då får vi en av albumets bästa låtar.

Hero är en annan låt som måste nämnas. Det är en ganska soft och mörk sak. På något sätt får jag en del Sisters Of Mercy-vibbar kring det här. Sedan kickar låten i gång med en fet refräng innan den drar sig tillbaka. Häftigt och bra!

Crosson har också med en ballad på plattan. Då tar de hjälp av Jessica Wolff och då får man lite Sisters Of Mercy möter Meat Loaf-vibbar. Låter det konstigt? Ja, det tycker jag också, men ta mig tusan om det inte fungerar.

Andra halvan av plattan är känns lite mörkare, men varje gång refrängerna kickar i gång så sitter man där och försöker sjunga med. Det finns inte ett svagt spår här. Broken är suverän, titelspåret Invicible är makalöst, Livin’ the life är fantastisk och avslutningslåten Back to hell betyder egentligen bara en enda sak. Att man måste dra i gång plattan på nytt.

Crosson

Jason Crosson (sång, gitarr, keyboards)

Joel McDonald (gitarr)

Jordan McDonald (trummor)

Dario Bortolin (bas)