Hellström är lika bra som alltid

En del hävdar att han inte kan sjunga. Andra tycker bara att han är kass. Lägg allt det där åt sidan.

Håkan Hellström får mej på gott humör.

Hellströms postiva energi och texter står för en stor del av det. Sången gör det definitivt.

Hellström har också fått skit för att han stjäl från andra artister. Äh, vem bryr sig? Det blir ju bra! Att han skulle stjäla låter hemskt. Jag ser det som om Hellström lånar vissa delar …

På Hellströms tredje studioalbum, Ett kolikbarns bekännelser, låter det lite annorlunda mot hur det gjorde på de första två plattorna. Det är lite långsammare tempo och den akustiska gitarren har fått en mer framträdande roll.

Det låter bra.

Elvis-inspirerade Bara dårar rusar in är ett perfekt exempel. Gårdakvarnar och skit, som är fotbollslaget Gais inmarschlåt till hemmamatcherna, är en annan. Den sistnämda är fullkomligt lysande.

Jag har inga starka armar att bära dig på

Jag är inte mycket, inte mycket att titta på

Nen du kommer aldrig att behöva ljuga igen och

Du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen

Så många broar jag bränt

Ingen tog mig riktigt över, nej

Men jag går inte isär

När jag går med dig

Den bästa låten på plattan är dock Hurricane Gilbert. En låt som handlar om Hellströms barndomskompis Daniel ”Hurricane” Gilbert som ringde till sina polare och berättade att han ville bli kallad för Hurricane Gilbert.

Vad skönt att veta, min vän

När du tappar förståndet

Du inser snart igen

Att det inte är första gången

Att det inte är första gången