Tänk att ha ett sidoprojekt med några kompisar och fullkomligt spruta ut melodiösa hårdrockspärlor.
Det är det som W.E.T. gör – gång på gång på gång!
5/5
Artist:
W.E.T.
Albumtitel:
APEX
År:
2025
Genre:
AOR, HÅRDROCK
Skivbolag:
FRONTIERS MUSIC S.R.L.
För den som gillar melodiös hårdrock skulle jag gissa att W.E.T.-albumet Apex är det mest emotsedda släppet under 2025. Och det är ju inget konstigt med det. Varenda gång de gör något känns det ju som om de täljer guld …
- W.E.T. (2009)
- Rise up (2013)
- Earthrage (2018)
- Retransmission (2021)
- Apex (2025)
W.E.T. består av medlemmar (Erik Mårtensson, Jeff Scott Soto, Robert Säll, Andreas Passmark, Magnus Henriksson och nye trummisen Jamie Borger) från Work Of Art, Eclipse och Talisman – därför namnet W.E.T.
It’s always a challenge to find that sweet spot in our calendars when we are all available, not to mention the fact that Jeff lives in California and the rest of us in Sweden. But I also believe that adds to our ambition once we are able to gather. We are all aware that we don’t get too many shots at this, so when we do we gotta make it count.
– Erik Mårtensson i pressutskicket inför albumsläppet
Denna gång blir det elva låtar.
- Believer
- This house is on fire
- What are we fighting for
- Love conquers all
- Where are the heroes now
- Breaking up
- Nowhere to run
- Pay dirt
- Pleasure & pain
- Stay alive
- Day by day
När W.E.T. släppte Retransmission för fyra år sedan skrev jag att det låter som W.E.T. Det är modern melodiös hårdrock med en AOR-touch. Det är låtar som både är välgjorda och catchiga. Det är W.E.T. liksom. Det är lite samma visa nu, men det är också lite annorlunda. Nu blir det stundtals lite tyngre och det är kul att höra.
De kickar också i gång Apex ganska tungt med Believer. Det är tungt tuggande gitarrer och ett tungt trumsound, men samtidigt är det melodiöst och refrängen är ultracatchig. Lägg till ett snyggt gitarrsolo så sitter man mest och ler.
Det kommer dock att bli ännu bättre … This house is on fire är galet catchig – det där gitarrsolot smakar dessutom mumma! Det är ett sjuhelsikes gung och klassiskt W.E.T.-material. En av plattans bästa låtar.
What are we fighting for behöver man bara höra i tio sekunder för att man ska brista ut i ett stort flin. Galet! Det här gänget är oerhört vassa på att snickra ihop rocklåtar … här blir det en låt som börjar med ett gitarriff innan trummorna kommer in och låten växer på innan den tonas ned för att sedan brista ut i en nästan schlagercatchig refräng. Jag är onekligen svag för just det där med att låta låtar växa och växa för att sedan skalas ned …
Albumets absolut bästa spår är utan tvekan Where are the heroes now. Ja, det är en av årets absolut bästa rock-AOR-melodisöa hårdrocks-låtar. Det är fem minuter och 24 sekunder av örongodis där Erik Mårtensson och Jeff Scott Soto turas om bakom mikrofonen. Solot från Magnus Henriksson ser till att lyfta låten lite extra. Det är en småtung låt som både är mörk och som väcker hopp … jösses! Vilket jävla gung .. den är perfekt!
W.E.T. växlar upp med Breaking up. Den börjar tungt som tusan innan den växlar tempo och sedan vrids det till igen … en riktigt cool låt som givetvis har en ultracatchig refräng. En låt som bara växer och växer, inte minst tack vare de nästan skrikande gitarrerna.
Även Nowhere to run är en ganska tung sak medan Pay dirt nästan blir lite bluesig. Vet ni vad? Det fungerar kalas det också! Sicket gung!
Med Stay alive blir det mer fart, det blir mer catchigt och det känns ganska mycket Eclipse över det hela. En finfin låt.
Givetvis finns det plats för ballader också. W.E.T. ger oss Love conquers all och Pleasure & pain som båda är finfina power ballader.
Det är dock inte så W.E.T. vill avsluta Apex. De gör det med Day by day – och det är både fartfyllt och ultracatchigt. En grym avslutning på en grym platta!
Topp tre … får bli topp fem! Where are the heroes now, This house is on fire, Breaking up, What are we fighting for och Day by day.
W.E.T.
Jeff Scott Soto (sång)
Erik Mårtensson (sång, gitarr, keyboards)
Robert Säll (gitarr, keyboards)
Magnus Henriksson (gitarr)
Andreas Passmark (bas)
Jamie Borger (trummor)
