Dynazty har levererat massor av fina power metal-album genom åren.
Här kommer ett till: Game of faces.
4/5
Artist:
DYNAZTY
Albumtitel:
GAME OF FACE
År:
2025
Genre:
METAL, POWER METAL
Skivbolag:
NUCLEAR BLAST RECORDS
Det var 2008 som Dynazty bildades och sedan dess har väl bandet mest skrivit svenskt power metal-historia med sina finfina skivor. De har också dykt upp i Melodifestivalen … hur som helst så har de nu gjort nio studioalbum:
- Bring the thunder (2009)
- Knock you down (2011)
- Sultans of sin (2012)
- Renatus (2014)
- Titanic mass (2016)
- Firesign (2018)
- The dark delight (2020)
- Final advent (2022)
- Game of faces (2025)
På Dynaztys senaste album blir det elva spår:
- Call of the night
- Game of faces
- Devilry of ecstasy
- Die to survive
- Fire to fight
- Dark angel
- Fortune favors the brave
- Sole survivor
- Phoenix
- Dream of spring
- Mystery
Redan när förstalåten Call of the night kickar in känner man igen sig. Det är Dynazty som är tillbaka!
Det är ett Dynazty som kör vidare på sin melodiska metal. Det är ett Dynazty som kör vidare på sin power metal. Det är ett Dynazty som kör vidare på sin ja, nästan schlager-metal. Dynazty bjuder på en galet catchig låt där det dessutom blir ett snyggt gitarrsolo som lyfter hela låten!
Titelspåret är ännu vassare. Game of faces känns aningen tyngre och man får någon folkmetal, men det är fortsatt galet catchigt. Det är en oerhört stark låt och om jag inte är helt ute och cyklar så får jag en del Sabaton-vibbar – och de vibbarna minskar inte på en av plattans absolut starkaste spår Sole survivor. Satan i gatan vilken låt! Den börjar tungt och blir ännu tyngre plus att det blir folkkänsla i refrängen.
Andra sylvassa låtar är Devilry of ecstasy. Det är tungt, det är fart och en galet catchig refräng! Det kan bli väl catchigt, men Dynazty balanserar hela tiden rätt och när man nästan börjar tröttna på schlagerkänslan så kommer det i stället ett fett gitarrsolo. Det är lika smart som snyggt gjort. Det blir liksom svårt att gå vidare till nästa låt …
Die to survive skojar man inte heller bort. De där gitarrerna alltså … och den catchiga refrängen. De mer avskalade partierna innan låten tar fart, ja. Det är klockrent. Det är liksom bara till att höja volymen till max! Soundet är så bra att man knappt tänker på vad låtarna handlar om …
Dark angel är en av de tyngsta låtarna till en början, men sedan vrider Dynazty till soundet en hel del bara för att åter växla upp tempot.
Även Phoenix är en låt där Dynazty växlar tempo. Det är en majestätisk känsla i låten som exploderar i en refräng.
Det blir också en himla fin avslutning på albumet med Dream of spring och Mystery. Dream of spring är en powerballad i Scorpions-anda. En väldigt, väldigt fin låt för den som gillar ballader. Med Mystery driver Dynazty upp tempot en sista gång och man kan väl säga att de slutar som de började.
Nu ska jag inte utmåla mig som en expert runt Dynazty även om jag har lyssnat på det mesta som de har gjort, men jag undrar om de har gjort en bättre platta? Jag tror faktiskt inte det – fast det har jag skrivit förr när det gäller detta gäng … Detta är väldigt, väldigt bra och snubblande nära en femma i betyg.
Dynazty
Nils Molin (sång)
Love Magnusson (gitarr, keyboards)
Mike Lavér (gitarr)
Jonathan Olsson (bas)
Georg Härnsten Egg (trummor)
