De har varit i gång i över 40 år – och de bara fortsätter att leverera.
Ja, med det nya albumet Babel Babel kan man nog beskriva Indochine som ett årgångsvin.
De blir bara bättre och bättre …
5/5
Artist:
INDOCHINE
Albumtitel:
BABEL BABEL
År:
2024
Genre:
ELEKTRONISKT, NEW WAVE
Skivbolag:
SONY MUSIC
Det franska new wave/synthpop/poprock-bandet Indochine bildades i Paris 1981 och har nu hunnit med att göra 14 studioalbum.
- L’Aventurier (1982)
- Le péril Jaune (1983)
- 3 (1985)
- 7000 danses (1987)
- Le baiser (1990)
- Un jour dans notre vie (1993)
- Wax (1996)
- Dancetaria (1999)
- Paradize (2002)
- Alice & June (2005)
- La République des Meteors (2009)
- Black city parade (2013)
- 13 (2017)
- Babel Babel (2024)
Ja, jäklar vad jag gillar detta bandet alltså! Franska tillhör kanske inte mina styrkor, men det spelar ingen roll. Indochine kan vara galet bra – kolla inte lite live-videor med dem på Youtube så lär ni bli imponerade …
Denna gång blir det 17 låtar från det franska synthbandet – som har kallats för Frankrikes Depeche Mode även om musiken knappast är jämförbar numera:
- Showtime
- L’amour fou
- Ma vie est à toi
- Victoria
- Sanna sur la croix
- La belle et la bête
- Le chant des cygnes
- La vie est à nous
- Le garçon qui rêve
- Babel babel
- En route vers le futur
- Girlfriend
- Les nouveaux soleils
- Tokyo boy
- No name
- Annabelle Lee
- Seul au paradis
Det har tagit sin tid att få ut detta album som också blir uppföljaren till det hyllade 13. Men så har vi också haft en pandemi och annat skit sedan dess … nu är dock Babel Babel äntlige här – och Indochine gör ingen besviken.
De kickar i gång albumet med Showtime där de har hjälp från Ana Perrote från Hinds. En skön start och en perfekt låt att inleda en konsert med eftersom det tar nästan två minuter innan sången kickar in. En skönt synthrockig start.
Direkt när L’amour fou spricker i alla fall jag ut i ett leende. Lite snyggt gitarrlirade plus att en härlig synthslinga tar vid och när Nicola Sirkis börjar sjunga blir i alla fall jag på gott humör. En grym låt!
Ma vie est à toi är en tredje låt som sätter sig redan efter första lyssningen. Här får trummorna en mer framträdande roll och så sången då givetvis. Det känns som meer rock än synth. Inte minst med den akustiska gitarren. Kul! Och himla bra!
Med Victoria blir det bas och trummor som kickar i gång allting plus att Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj säger: ”Victory, the victory will change the war. Russia will lose!” En ganska fet låt där man får vibbar från Depeche Mode.
Plattans absoluta höjdpunkt är Le chant des cygnes, som betyder Svanesången. Detta är 5 minuter och 39 sekunders njutning. Den börjar lugnt med ett nynnande för att snart växa till sig och ta fart med feta trummor och Sirkis sång. Sedan tar det ytterligare kliv och blir en mäktig synthrocklåt. Sedan växlar den ned igen … Smått galet bra!
Titelspåret inleder disk nummer två. Och Babel babel inleds med ett pulserande synthbassound och inklippta nyhetsinslag på bland annat spanska och svenska. Det där introt fortsätter, plus att det ökar lite i tempo och dras ned för att kicka i gång igen, i över två minuter innan låten drar i gång på riktigt. Höj volymen så växer låten något oerhört!
En finfin start på del två av skivan och det blir ännu bättre! En route vers le futur är ännu en fem plus-låt från detta album. Mer fart och det är nästan så att höfterna börjar röra på sig till det här härligt synthiga soundet. Det händer grejer i låten hela tiden! Synhtar gitarrer och ett pumpande trumsound plus då en kalasfin allsångsrefräng. Yeah, yeah, yeah, yeah … wow!
Det finns ett par låtar som har engelska titlar: Showtime, Tokyo boy, No name och Girlfriend. Den sistnämnda skickar dessutom ut vibbar från det brittiska bandet Orchestral Manoeuvres In The Dark, men låt er inte luras. Indochine kör sitt race och det är på franska.
På Girlfriend, som är en riktigt skön låt och alla som gillar OMD borde nog gilla detta, tar de dessutom hjälp av Marion Brunetto på sång. En finfin låt till.
Tokyo boy sticker även den ut. Här blir det något japansk snack innan låten kickar i gång mer och mer. Låten har ett riktigt skönt beat och gitarrerna lyfter allting lite extra. Plus refrängen då.
Sedan har vi No name. Så fort den tuggar i gång så tänker man New Order och Blue Monday. En given succé. En grym låt! Detta är Indochines svar på New Orders monsterlåt. Och vilket jävla gung!
Topp fem? Le chant des cygnes, En route vers le futur, No name, L’amour fou och Babel Babel … och Ma vie est à toi och Showtime.
Indochine
Nicola Sirkis (sång, gitarr, synth)
Boris Jardel (gitarr)
Marc Eliard (bass)
Ludwig Dahlberg (trummor)
oLi dE SaT (Olivier Gérard) (keyboards, gitarr)
