50 år efter debuten.
Och Judas Priest levererar fortfarande.
Invincible shield är ren och skär uppvisning från ett av heavy metal-världens största band.
4/5
Artist:
JUDAS PRIEST
Albumtitel:
INVINCIBLE SHIELD
År:
2024
Genre:
HEAVY METAL
Skivbolag:
SONY MUSIC
Det var 1969 som Judas Priest bildades i Birmingham och sedan dess har det blivit 19 studioalbum av – om man ska vara ärlig – lite varierande kvalitet.
- Rocka rolla (1974)
- Sad wings of destiny (1976)
- Sin after sin (1977)
- Stained class (1978)
- Killing machine (1978)
- British steel (1980)
- Point of entry (1981)
- Screaming for vengeance (1982)
- Defenders of the faith (1984)
- Turbo (1986)
- Ram it down (1988)
- Painkiller (1990)
- Jugulator (1997)
- Demolition (2001)
- Angel of retribution (2005)
- Nostradamus (2008)
- Redeemer of souls (2014)
- Firepower (2018)
- Invincible shield (2024)
Man får väl nästan säga att Judas Priest på något sätt blev pånyttfött med Firepower. Den finfina plattan som släpptes för runt sex år sedan. Det var en smällkramell till platta och när de nu var på gång med uppföljaren var det väl självklart att förhoppningar om något alldels extra fanns där.
Och Priest gör ingen besviken. Även Invincible shield är en klassplatta från ett klassband. Sedan gillar jag att det är 14 låtar på deluxeversionen. Det gillar jag skarpt.
- Panic attack
- The serpent and the king
- Invincible shield
- Devil in disguise
- Gates of hell
- Crown of horns
- As God is my witness
- Trial by fire
- Escape from reality
- Sons of thunder
- Giants in the sky
- Fight of your Life
- Vicious circle
- The lodger
Plattan släpptes för några månader sedan och det har varit en enda stor succé. Invincible shield snodde åt sig förstaplatsen på den officiella svenska albumlistan, veckans fysiska lista, veckans vinyllista och veckans hårdrockslista i Sverige och det är inte så konstigt …
Det känns rätt meningslöst att beskriva detta gäng. Alla vet väl vad man får när Priest fyrar av allt de har. De har ju gjort det i över 50 år!
Det blir i alla fall en jävla fart, en jävla massa gitarrer och därmed även riff, ett härligt skinnbankade samtidigt som det är melodiskt med det snygga baslirandet. Plus då Rob Halfords goa röst. Ja, det är precis vanligt – fast nästan överraskande bra och att gubbarna i bandet har blivit några år äldre märks inte det minsta. Energin finns där och glädjen att göra bra metal finns där. Och låtarna känns definitivt fräscha.
Några låtar sticker dock ut lite extra. Ett är definitivt inledningsspåret Panic attack som är så där overkligt bra! Den har alla ingredienser som behövs för att göra en sylvass heavy metal-låt.
Såväl The serpent and the king som titelspåret Invincible shield är sylvassa. De är tunga som tusan, men ändå melodiska. Den sistnämnda är kanske lite mer progressiv.
Gates of hell är varken snabb eller båltung. Den bjuder dock på ett härligt gung och jag diggar den som fan! Fast det gör jag även med Crown of thorns. Diggar som fan alltså. Inte heller den är speciellt snabb, men Halford får visa att han gör det bra även när tempot dras ned. En mycket, mycket fin låt.
Trial by fire, som är en av singlarna från albumet, är urstark. Det är fett som tusan och samtligt i bandet ser till att det blir ett grymt skönt gung här.
Giants in the sky går inte heller den av för hackor. En hyllning till fallna hårdrockshjältar. Det är hjältar som man aldrig kommer att glömma. En makalöst bra låt, inte minst när allting softar ned och bryts av efter tre minuter för att sedan ta fart igen … Jag får lite 1980-talskänsla samtidigt som det är modernt.
Och det finns mycket mer på albumet. Shit! Missa inte Fight of your life! Äh, du får inte missa en enda låt här!
Judas Priest
Rob Halford (sång)
Glenn Tipton (gitarr)
Richie Faulkner (gitarr)
Ian Hill (bas)
Scott Travis (trummor)
