Första albumet på fem år …
Flogging Molly är tillbaka med nya härliga celitcpunklåtar!
4/5
Artist:
FLOGGING MOLLY
Albumtitel:
ANTHEM
År:
2022
Genre:
PUNK, CELTIC
Skivbolag:
RISE RECORDS
Det var 1997 som Flogging Molly – med Dave King i spetsen – bildades i Los Angeles. Sedan dess har det blivit sju studioalbum så man kan knappast anklaga dem för att vara det mest produktiva celticpunkbandet som finns där ute … fast då blir man desto gladare när det faktisk dyker upp lite ny musik!
- Swagger (2000)
- Drunken lullabies (2002)
- Within a mile of home (2004)
- Float (2008)
- Speed of darkness (2011)
- Life is good (2017)
- Anthem (2022)
Med Anthem ger Flogging Molly oss elva låtar.
- These times have got me drinking
- A song of liberty
- Life begins and ends (but never fails)
- No last goodbyes
- The croppy boy ’98
- This road of mine
- (Try) Keep the man down
- Now is the time
- Lead the way
- These are the days
- The parting wave
Det är ett Flogging Molly som man känner igen. Det är deras celticpunk, deras punk som blandas med irländska toner som vi får som vanligt och de kickar i gång Anthem med These times have got me drinking.
De inleder härligt med ett av albumets absolut mest starka spår. Det har alla ingredienser som man väntar sig att en bra Flogging-låt ska ha. Då blir det fotstampsgung och en allsångsrefräng.
A song of liberty och Life begins and ends (but never fails) ser till så att det fortsätter på samma sätt innan Flogging Molly drar ned på tempot med No last goodbyes.
The croppy boy ’98 ser till så att fotstampsgunget kommer i gång igen … och sedan driver de upp tempot yterligare med This road of mine som är en annan av höjdpunkterna på albumet.
Så långt är det onekligen ett riktigt fint Flogging Molly-album och det bara fortsätter. Flogging Molly levererar fina låtar hela vägen och det är så lätt att fastna i det här irländska gunget som de ger oss.
(Try) Keep the man down, Now is the time, Lead the way, These are the days och The parting wave är den andra delen av albumet. Samtliga spår håller Flogging-klass även om det kanske blir väl lugnt under slutet.
Topp tre? These times have got me drinking, Lead the way och This road of mine.
