Altzi solodebuterar på bästa sätt

Han har gjort låtar tillsammans med band som At Vance, Thunderstone, Masterplan och Gathering Of Kings.

Nu är det dags för Rick Altzi att släppa sin första soloplatta – och All eyes on me är en pärla till melodiös hårsdrocksplatta.

4/5

Artist:
ALTZI
Albumtitel:
ALL EYES ON ME
År:
2022
Genre:
HÅRDROCK
Skivbolag:
RA MUSIC

Rick Altzi (Rickard Thornberg) har genom åren bjudit på en jäkla massa bra musik – och han ligger inne med en grym rock ’n’ roll-röst. Ni vet lite så där smått whiskeyhes, lite rasping – och det fungerar kalas både om han kör lite softare eller lite hårdare låtar.

Vi har fått exempelvis höra honom i At Vance, Thunderstone, Masterplan, Herman Frank och inte minst Gathering Of Kings. Nu handlar det dock om Altzi och hans första soloplatta. 15 år efter den första plattan med At Vance står han helt på egna ben.

Fast line-upen på albumet är ett imponerande gäng: Pete Alpenborg, Nalle Påhlsson, Kevin Kott, Ulrick Lönnqvist, Victor Ohlsson, Teresia Svensson, Kimberly Kott, Magnus Berglund, Morgan Jensen och Ken Sandin. När man ser de där namnen så vet man på ett ungefär vad man kommer att få: Melodiös hårdrock – och det är välgjorda låtar där Victor Ohlsson har stått för mixningen och Rick Altzi och Ulrick Lönnqvist har producerat. Thomas ”Plec” Johansson har mastrat och när man hör slutresultatet så går det inte att bli annat än imponerad.

Att sedan låtarna kryddas med gästande sologitarrister – Joel Hoekstra (Whitesnake, Cher), Matthias ”IA” Eklund (Freak Kitchen), Per Nilsson (Meshuggah), Olaf Lenk (At Vance), Oliver Hartmann (Avantasia), Morgan Jensen (Swedish Erotica), Victor Ohlsson (Gathering Of Kings, Saffire), Magnus Karlsson (Magnus Karlsson’s Freefall), Andy LaRocque (King Diamond), Magnus Berglund (Arctic Rain), Stefan Lindholm (Vindictiv) och Eric Rauti (Dreamland).

  1. Point of no return
  2. Crash and fall
  3. Into the fire
  4. Run to you
  5. Legacy
  6. You don’t believe in love
  7. Strangers in the real world
  8. Desire
  9. Hurting kind
  10. Motherless child
  11. Wind & the rain
  12. Tossin’ and turnin’
  13. Final warning
  14. Where dreams never die

Melodiös hårdrock kan bli lite tråkig ibland. Det är mycket som låter likadant och det kan blir mellanmjölk av allting. Det blir det inte här. Här blir det melodiös, catchig och klassisk hårdrock med lite tyngd i samtidigt som det är låtar som är softare – alla har starka refränger – och då blir det bra. Just att det blandas är ett vinnande koncept. Det blir liksom aldrig tråkigt – och att det sedan blir lite tyngre gör att man gärna vrider upp volymen några steg extra …

Albumet inleds dock med Point of no return som är mer AOR där Altzis röst och keyboardslingorna ser till så att det är en av höjdpunkterna på på All eyes on me – och det är en grym start på den här finfina plattan. Det blir ytterligare låtar med mer AOR-känsla och det går inte att komma ifrån att det låter grymt bra. Lyssna bara på Run to you och Desire

Man vet dessutom att det ska komma mer. Det ska komma mycket mer när Altzi ger oss 14 låtar – det gillas skarpt när EP-formatet tyvärr tycks ha fått nytt liv – på sitt debutalbum. Ni ska dessutom veta att det absolut inte handlar om något utfyllnadsmaterial.

Det blir klart tyngre i Crash and fall och trumbankandet gör att det nästan blir metal … det är melodiöst och en grymt refräng. Igen. Och det blir lite samma sak i Into the fire – men ”lite samma sak” ska inte tolkas som något negativt och tråkigt för det är raka motsatsen. Det är för att tala klarspråk skitbra och den här klassiska hårdrocken smakar mumma!

Altzi radar upp kanonlåtar: Legacy är så vass att man inte kan sitta still och volymen maxas redan innan refrängen går i gång och när det dessutom bjuds på ett grymt härligt gitarrsolo så har ni en av plattans bästa spår här.

Hurting kind, med keyboardslingan, och den ultracatchiga refrängen är alldeles lysande precis som de ganska tunga och melodiska Motherless child och Tossin’ and turnin’ är.

Det blir också någon powerballad. Här är det The wind, the rain som gör att man nästan tappar andan. Det känns onekligen som en blivande klassiker. All eyes on me växer för varenda låt som kommer. Otroligt!

Topp tre? Point of no return, Run to you och LegacyMotherless child och The wind, the rain.

Musikälskare sedan liten skit ... Fem album man måste ha i samlingen? Oasis - (What's the Story?) Morning glory, The Gaslight Anthem - The '59 sound, Tom Petty - Full moon fever, U2 - The Joshua Tree, Dire Straits - Brothers in arms och Bruce Springsteen - Born in the U.S.A. Det gick inte att välja fem ...

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Föregående inlägg

Kultförklarade Dare - lika bra nu som då

Nästa inlägg

Hårdrock som korsas med Modern Talking