The Darkness släpper albumet Motorheart.
Och då blir det som vanligt grymt härligt extravagant rock ’n’ roll.
4/5
Artist:
THE DARKNESS
Albumtitel:
MOTORHEART
År:
2021
Genre:
GLAMROCK, ROCK
Skivbolag:
CANARY DWARF, COOKING VINYL
The Darkness bildades 2000 och de slog igenom med det fina debutalbumet Permission to land, men efter att bandet hade släppt uppföljaren One way ticket to hell … and back lades bandet på is sedan Justin Hawkins hade lämnat bandet och övriga bildades i stället Stone Gods.
2011 återförenades dock bandet tio år senare är The Darkness diskografi sju album stark:
- Permission to land (2003)
- One way ticket to hell … and back (2005)
- Hot cakes (2012)
- Last of our kind (2015)
- Pinewood smile (2017)
- Easter is cancelled (2019)
- Motorheart (2021)
Det är något med The Darkness som gör att man alltid blir på glatt humör. De – inte minst sångaren Justin Hawkins – bjuder alltid på sig själva. Det blir alltid väldigt mycket av dem på något sätt. Det är extravagant rock ’n’ roll – och The Darkness känns ganska ofta som ett modernt Queen.
- Welcome tae Glasgae
- It’s love, Jim
- Motorheart
- The power and the glory of love
- Jussy’s girl
- Sticky situations
- Nobody can see me cry
- Eastbound
- Speed of the nite time
- You don’t have to be crazy about me … but it helps
- It’s a love thang (You wouldn’t understand)
- So long
Albumet inleds med en hyllning till Glasgow. Då blir det säckpipor och en liten folk-känsla i den härliga Welcome tae Glasgae … ändå känner man igen The Darkness som snart rockar loss precis som vanligt. Ja, det kanske till och med blir tyngre än vanligt från glamrockarna som bjuder på en jävla massa gitarrer.
Och så är det faktiskt nästan på plattan igenom. Motorheart är det tyngsta som The Darkness har gjort och det fungerar hur bra som helst, inte minst när Justin Hawkins är i högform och har tryckt upp volymen på max. Det är bara till att dra i gång It’s love, Jim eller Motorheart …
Det är dock när det blir lite klassiskt extravagant The Darkness som man studsar till. Då är det helt klart The power and the glory of love, Jussy’s girl och Eastbound som snabbt blir favoriter från den här plattan.
Fast det blir dessutom en snygg avslutning på deluxe-versionen. Där bjuder The Darkness på balladen So long.
The Darkness
Justin Hawkins (sång gitarr, keyboards)
Dan Hawkins (gitarr)
Frankie Poullain (bas)
Rufus Tiger Taylor (trummor)
