Inte en enda skiva på 20 år.
Men för någon månade sedan var The Connells tillbaka med en härlig platta i Steadman’s wake.
4/5
Artist:
THE CONNELLS
Albumtitel:
STEADMAN’S WAKE
År:
2021
Genre:
ALTERNATIVE, INDIE, ROCK
Skivbolag:
BLACK PARK RECORDS, MISSING PIECE RECORDS
Det var 1984 som The Connells, som kommer från Raleigh, North Carolina, bildades av bröderna Mike Connell och David Connell samt John Schultz och Doug MacMillan.
Det har blivit nio studiplattor:
- Darker days (1985)
- Boylan heights (1987)
- Fun & games (1989)
- One simple word (1990)
- Ring (1993)
- Weird food and devastation (1996)
- Still life (1998)
- Old-school dropouts (2001)
- Steadman’s wake (2021)
Här i Sverige är väl The Connells mest känt för låten ’74-’75, som finns med på albumet Ring, som toppade singellistan 1995 – och det är än i dag en alldeles makalöst fin låt.
Nu har det i alla fall gått 20 år sedan det amerikanska alternativa rock-, indierock- och janglepop-bandet – man kanske kan jämföra dem lite smått med R.E.M. rent soundmässigt – har släppt en ny platta.
The Connells har dock inte legat på sofflocket under dessa år. De har fortfarande varit ute och spelat – även om covid-19-pandemin tillfälligt satte stopp för det – och Mike Connell har hela tiden skrivit låtar.
- Really great
- Fading in (Hardy)
- Steadman’s wake
- Rusted fields
- Song for Duncan
- Gladiator heart
- Burial art
- Universal glue
- Stars
- Hello Walter
- Helium
På Steadman’s wake – som blir den första plattan där gitarristen Mike Ayers och trummisen Rod Ladd är med – blir det elva låtar där det är åtta som är nyskrivna och tre (Rusted fields, Hello Walter och Gladiator heart) nyinspelade låtar som The Connells tidigare har släppt som demoversioner på Old-school dropouts.
The Connells inleder med janglepop-låten Really great – och visst är det skönt att få höra en sådan här härligt feelgood-låt. Det är också skönt att bli påmind om hur bra det här bandet faktiskt är. Med tanke på att det är 20 år sedan de släppte något nytt så har de nästan blivit bortglömda – även om ’74-’75 fortfarande spelas hyfsat ofta. Fast The Connells är så mycket mer än en låt …
På Steadman’s wake är titelspåret ett av de starkaste. Det är en låt om opiodkrisen i USA, vit makt-marschen i Charlottesville för något år sedan och stormningen av Kapitolium den 6 januar 2021.
I showed up at Malvern Hill (oh well, oh well, oh well)
The Connells
I call it my first big kill (oh well, oh well, oh well)
I joined up to have some fun (oh well, oh well, oh well)
But man, do these boys die young (oh well, oh wеll, oh well)
En annan höjdpunkt är den nya versionen på Rusted fields. Vilken låt det är – och det är lika hög klass på denna som på ’74-’75! Det är soft och känslosamt.
Gladiator heart är även det en vass låt. Det blir lite mer fart där det både bjuds på ett härligt gitarrsound och lite orgel. Med Universal glue blir det ännu mer fart och det blir ännu mer rock ’n’ roll.
Andra missa inte-låtar är Burial art, Fading in (Hardy), Stars, Hello Walter och Helium.
Steadman’s wake är en grymt fin återkomst för The Connells och den som gillar R.E.M. och Counting Crows bör kolla upp den här fina skivan.
