2019 berättade Ryan Adams att han skulle släppa tre album det året.
Så blev det inte.
Men nu kommer i alla fall Big colors.
4/5
Artist:
RYAN ADAMS
Albumtitel:
BIG COLORS
År:
2021
Genre:
ROCK
Skivbolag:
PAX AM
Ryan Adams, en gång i tiden medlem i Whiskeytown, har släppt soloplattor i över 20 år och så här ser hans diskografi ut:
- Heartbreaker (2000)
- Gold (2001)
- Demolition (2002)
- Rock n roll (2003)
- Love is hell (2004)
- Cold roses (2005)
- Jacksonville City nights (2005)
- 29 (2005)
- Easy tiger (2007)
- Cardinology (2008)
- Orion (2010)
- III/IV (2010)
- Ashes & fire (2011)
- Ryan Adams (2014)
- 1989 (2015)
- Prisoner (2017)
- Wednesdays (2020)
- Big colors (2021)
Genom åren har Ryan Adams rört sig mellan rock, country och americana. När han släppte Wednesdays förra året så var det det mest mörka och hjärtskärande album som han hade gjort.
Det var dock inte så han hade planerat det.
Redan innan dess skulle Big colors ha varit släppt, men efter #metoo-skandalen 2019 blev det inte av det – och Big colors lades på is.
Ja, man trodde väl knappast att man skulle för höra det albumet, men nu är det här och det blir album nummer två i trilogin där även redan släppa Wednesdays som det kommande Chris ingår.
Big Colors skapades som ett soundtrack från 80-talet för en film som aldrig existerat. Wednesdays var en studie I förfall och moralism, Big colors är menad att kännas som en dagdröm. New York, där plattan skrevs, får alltid min kreativitet att dra iväg dit jag aldrig förväntat mig och den här plattan kom till mig mer än att jag kom till den.
Ryan Adams
- Big colors
- Do not disturb
- It’s so quiet, it’s loud
- Fuck the rain
- Manchester
- What am I
- Power
- I surrender
- Showtime
- In it for the pleasure
- Middle of the line
- Summer rain
På Wedneysdays blev det låtar som lutade över mot americana. Det blev hjärtskärande låtar när Ryan Adams ville be om förlåtelse för de som han hade sårat.
Nu blir det det det annorlunda. Det blir inte bara lugnt och avskalat. Nu blir det lite mer av allt. Det blir lite mer 1980-tals-rockkänsla, lite mer rock som blandas med americana – och det gör Ryan Adams väldigt bra.
Det är dock fortfarande känslosamt och det blir det redan på inlednings- och titelspåret Big colors. Det är där elgitarrsoundet gör att allting växer. Avskalat kan vara bra, men ibland är det bara en sådan sak som göra att allting lyfter.
Do not disturb är någonting helt annat. Här blir det något mörkt indiesound som påminner om Flash And The Pan om ni kommer ihåg dem och deras 1980-tals-klassiker Midnight man?
Med It’s so quiet, it’s so loud blir det mer softrock med en britpop-känsla och med den låten börjar man fundera på om inte detta album tillhör de bästa som den amerikanske singer-songwritern har gjort …
Fuck the rain släppte Ryan Adams, som bor i Los Angeles med sina fem katter, en skrivmaskin och kaffebryggare, som singel redan för ett par år sedan och det är magi. Här har han dessutom med sig John Mayer på gitarr. Det samarbetet skojar man inte bort. Det är ju två favoriter på en gång. Det är soft, melankoliskt och hur skönt som helst.
Även Manchester är softrock medan What I am är mer avskalad med en akustisk gitarr och Adams sång innan det kommer in fler instrument i bilden.
Efter det så överraskar Adams. Han öser på bra och gör en garagerocklåt i Power. Det såg man verkligen inte komma. Det gjorde man inte med I surrender heller. Adams går all in med 1980-tals rock här – och det låter grymt bra.
Och han fortsätter att överraska. Showtime är en känslomässig softrock-låt där han petar in en del stråkar. In it for the pleasure är även det en känslomässig låt, men här blir det en mer akustisk känsla.
Adams rundar sedan av ett fantastiskt album med Middle of the line och Summer rain. Det är två softrocklåtar signerade Ryan Adams.
Topp tre? It’s so quiet, it’s loud, Fuck the rain och Big colors … och I surrender.
