Han har gjort plattor med Saxon sedan deras debut 1979.
Nu när han har hunnit bli 69 år är det dags för Biff Byford att släppa sin första soloplatta – och det låter skitbra!
5/5
Artist:
BIFF BYFORD
Album:
SCHOOL OF HARD KNOCKS
År:
2020
Genre:
METAL
Skivbolag:
SILVER LINING MUSIC
Biff Byford är ingenting annat än en legendar inom hårdrock/metal. Han har funnits med i Saxon sedan starten och med dem har det blivit en jäkla massa bra plattor. Saxon var ju med i vågen, tillsammans med band som Iron Maiden och Def Leppard, av brittiska metalband som kom under slutet av 1970-talet.
Det kan nästan kännas lite märkligt att Byford inte har testat på att göra någon soloplatta tidigare, men den som väntar på något gott …
- Welcome to the show
- School of hard knocks
- Inquisitor
- The pit and the pendulum
- Worlds collide
- Pedal to the metal
- Hearts of steel
- Throw down the sword
- Me and you
- Black and white
Detta är en riktigt vass metalplatta. Biff Byford gör det faktiskt nästan förvånansvärt bra. Dessutom är det lite mer än ”bara” en rakt igenom metalplatta. Han varierar sig en del och det blir både tyngre och lite softare låtar. Byford ville ju inte att School of hard knocks skulle bli en platta som låter Saxon rakt av – och det gör det inte heller. Jag vet inte om jag vågar skriva det, men detta låter bättre än många av Saxons plattor …
Detta är en välgjord platta som känns modern. Det är inte något old school-tänk här utan Byford har putsat till allting på ett väldigt bra sätt. När han sedan fortfarande ligger inne med en vass pipa så blir det bra.
Albumet inleds med Welcome to the show och det är onekligen en bra start för Byford bjuder sedan på en sprakande show där man som andraspår får en lite tyngre låt i School of hard knocks – och den kan inte bli något annat än en klassiker.
Här finns också en cover. Byford väljer att plocka upp Simon And Garfunkels låt Scarborough fair och det låter sjukt bra som en Byford-version. Det är en lugn låt med ett grymt snyggt arrangemang.
Sedan blir det två feta rock ’n’ roll-låtar i Pedal to the metal och Hearts of steel. Me and you är en av de stora överraskningarna på albumet. Det är en mer akustisk låt och den påminner en del om något som Mr. Big skulle kunna ha gjort.
Även sistaspåret Black and white är en mjukare låt och även den tillhör de mest positiva överraskningarna på en skitbra platta.
