Coldplay experimenterar lite väl mycket

Det har gått fyra år sedan Coldplay släppte A head full of dreams.

Nu är de tillbaka med ett nytt album: Everyday life – och då experimenterar de en hel del.

3/5

Artist:
COLDPLAY
Album:
EVERYDAY LIFE
År:
2019
Genre:
ROCK
Skivbolag:
PARLOPHONE RECORDS LIMITED, WARNER MUSIC

Det brittiska rockbandet Coldplay bildades i London 1996 och sedan dess har det blivit åtta studioalbum.

Parachutes (2000)
A rush of blood to the head (2002)
X&Y (2005)
Viva la vida or death and all his friends (2008)
Mylo xyloto (2011)
Ghost stories (2014)
A head full of dreams (2015)
Everyday life (2019)

Flera av dem är smått magiska album även om de kan vara lite ojämna. Och det är lite så det är på Everyday life också. Stundtals är det alldeles fantastiskt, stundtals blir det lite väl mycket experimenterande. Å andra sidan, hur utvecklande skulle det vara för Coldplay att bara stå och stampa på samma ställe hela tiden?

Everyday life är en dubbelplatta som är indelad i Sunrise och Sunset där det ryms åtta låtar i varje del.

Sunrise

Sunrise
Church
Trouble in town
Broken
Daddy
WOTW/POTP
Arabesque
When I need a friend

Sunset

Guns
Orphans
Èkó
Cry cry cry
Old friends
بنی آدم
Champion of the world
Everyday life

Denna gång blir det dock lite väl ojämnt. Coldplay blandar verkligen kanonlåtar med låtar som inte ens känns färdiga. Ibland kan det vara hur skönt som helst med lite avskalade låtar, men det är när Coldplay packar in lite allt möjligt i sina låtar som det blir bäst denna gång.

Det är bland annat låtar om krig och kärlek, om hopp och vänskap och om rasism och vapenkontroll där Sunrise får inleda allting. Det är stråkar och ja, inte så mycket mer. Det är ett smått onödigt intro. Visst, det låter vackert, men nope.

Då är Church något helt annat. Detta är Coldplay! Det är soft alternativ rock/pop där Chris Martin kan briljera på sång. Det kan till och med vara den bästa låten på plattan när Coldplay snubblar in och gör lite mer världsmusik där väst möter öst.

Det första som slår en när Trouble in town går i gång är att det låter en del som Sting! Då blir det också en jäkligt skön låt. Med Broken blir det gospel. Nope. Det fungerar inte det minsta. Det gör däremot Daddy. Coldplay gör den här låten med en grym känsla.

Det är lite så det fortsätter. En mindre bra låt följs av en kanonlåt och en av de mest sköna låtarna är Arabesque. Det är mer världsmusik med ett helvetiskt gung och en basgång som får hela rummet att gunga. Blåset är inte så dumt det heller …

På Sunrise-delen är det Orphans som sticker ut. Återigen blir det ett världsmusik-sound. Det här är en låt som får en att börja tänka på Charlie Simpsons soloplatta Little hands. Sedan är det egentligen bara Champion of the world och Everyday life som sticker ut som riktigt bra låtar.