Det har gått 15 år sedan Alan Parsons släppte A valid path.
Nu är ikonen och mästaren av progressiv rock tillbaka med ett nytt album: The secret.
4/5
Artist:
ALAN PARSONS
Albumtitel:
THE SECRET
År:
2019
Genre:
ROCK
Skivbolag:
FRONTIERS MUSIC S.R.L.
Alan Parsons musikkarriär är något utöver det vanliga. Som 18-åring började han jobba som assisterande ljudingenjör på Abbey Road Studios och han fick jobba med The Beatles. Efter det var han fullärd och han fick sedan även bland annat jobba med Paul McCartney And The Hollies. Det var dock hans insatser på Pink Floyds klassiker The dark side of the moon som världen verkligen fick upp ögonen för honom och snart hade han stora framgångar som producent.
1976 släppte han sin första platta med Alan Parsons Project: Tales of mystery and imagination.
Över 40 år senare levererar Parsons fortfarande sylvassa progressiva rockplattor.
- The sorcerer’s apprentice
- Miracle
- As lights fall
- One note symphony
- Sometimes
- Soirée fantastique
- Fly to me
- Requiem
- Beyond the years of glory
- The limelight fades away
- I can’t get there from here
Det är symfoniska och progressiva rocklåtar som dessutom har ett poprocksound så det är inte alls svårt att ta sig till det här – vilket ibland kan vara fallet med progressiv rock.
På låtarna använder sig Parsons av flera olika vokalister: Jason Mraz, Todd Cooper, Lou Gramm, Mark Mikel, P.J. Olsson, Jordan Huffman och Jared Mahone. De som sticker ut lite extra är Jason Mraz och Lou Gramm.
Så här säger Alan Parsons i ett pressutskick:
For Miracle, Jason recorded his vocals in Dallas while I listened in Santa Barbara and we sent files back and forth, resulting in this song. Thus proving that you don’t necessarily have to be in the same studio with someone to create music. This was also the case with Lou Gramm on the track Sometimes, which he sang in New York.
Magi har länge varit en hobby för Alan Parson och det är en genomgående röd tråd för plattan som också fick namnet The secret på grund av det.
Topp tre? As lights fall, Sometimes och Miracle.
Jag förstår inte den här plattan… vad hände med mixen? Detta skulle kunnat bli dramatiskt och till och med tungt, men allt låter så svagt och långt borta. Det är som att sången är det enda som hörs liksom. Var är trycket, var är den klara pregnanta ljudbilden? Spelar trummisen med vispar hela tiden i ett annan byggnad?
Jag är mycket besviken.
Jag förstår inte den här plattan… vad hände med mixen? Detta skulle kunnat bli dramatiskt och till och med tungt, men allt låter så svagt och långt borta. Det är som att sången är det enda som hörs liksom. Var är trycket, var är den klara pregnanta ljudbilden? Spelar trummisen med vispar hela tiden i en annan byggnad?
Jag är mycket besviken.