As It Is låter mörkare än någonsin tidigare

Ett konceptalbum som främjar mental hälsa … kan det vara något?

Det kan det.

Och det är punkbandet As It Is som ligger bakom plattan The great depression.

As It Is är tre fjärdedelar brittiskt och en fjärdedel amerikanskt. Bandet bildades i Brighton 2012 och när de nu släpper The great depression blir det deras tredje studioalbum.

• Never happy, ever after (2015)
• okay. (2017)
• The great depression (2018)

As It Is brukar placeras in i poppunkfacket och det är samma visa denna gång. Fast nu är det lite rakare, lite mer emo, lite argare och klart mörkare än tidigare. Det är ett lite tyngre sound än vad de har bjudit på tidigare.

1. The great depression
2. The wounded world
3. The fire, the dark
4. The stigma (boys don’t cry)
5. The handwritten letter
6. The question, the answer
7. The reaper
8. The two tongues (screaming salvation)
9. The truth I’ll never tell
10. The haunting
11. The hurt, the hope
12. The end

Plattan kickar i gång med titelspåret The great depression.

I’m the poet and the problem

I’m the blade and I’m the stitch

We tell you it’s okay to die to stop you giving in

I’m the poet and the problem

I’m the sickness and the cure

We tell you what you wanna hear ’cause we’re so insecure

Det är ett vågat steg att ta av As It Is. Att göra ett mörk konceptalbum är inte det enklaste. Ja, konceptalbum överlag brukar faktiskt inte bli så jäkla bra alla gånger. Ofta kan det kännas som en del låtar mer eller mindre blir påtvingade att göra. Inte för att de är bra utan för att de passar in på albumet.

Det gäller dock inte för As It Is.

Det är faktiskt så att man skulle kunna lyfta ut låtar från plattan och skicka ut dem som singlar. De funkar hur bra som helst som fristående låtar också.

The wounded world är en av höjdarna på The great depression. Det är en låt om hur destruktiva vi är mot världen.

The fire, the dark är en ångestladdad låt om en förlorad kärlek. Även det är en höjdare där As It Is ger oss post-hardcore. De har dock inte glömt bort hur man gör en riktigt bra poppunkrefräng …

Den mest catchiga låten är The truth I’ll never tell och den kan vara favorit nummer ett från den här plattan som bara växer och växer för varje lyssning. Fast The two tongues (screaming salvation) är inte så dum den heller …

Det finns med en gäst på plattan också. Det är Underoaths Aaron Gillespie som hjälper till med The reaper som även den tar plats bland favoriterna.

Om man summerar allting så kan man slå fast att As It Is har skickat ut sitt bästa album så här långt.

As It Is

Benjamin Langford-Biss (gitarr)

Patrick Foley (trummor)

Patty Walters (sång)

Ali Testo (bas)