När man hörde att Sting & Shaggy skulle göra en platta tillsammans tänkte man nog mest: ”What?” Det där är ju ett ganska omaka par.
Det visade sig vara väldigt fel …
Sting är rena geniet när det kommer till musik. Han var lika vass i The Police som han är som soloartist. Stings rock/poprock kan dock vara lite ojämn, men när han får till det så är det mästerligt.
Vem har inte lyssnat på låtar som If you love somebody set them free, Fields of gold, Englishman in New York eller If I ever lose my faith in you?
Mannen bakom de låtarna och Shaggy – ni vet han som gjorde reggaefusion-låtar som Oh Carolina, Boombastic och It wasn’t me – tyckte att det var en bra idé att göra något tillsammans.
- 44/876
- Morning is coming
- Waiting for the break of day
- Gotta get back my baby
- Don’t make me wait
- Just one lifetime
- 22nd street
- Dreaming in the U.S.A.
- Crooked tree
- To love and be loved
- Sad trombone
- Night shift
- If you can’t find love
- Love changes everything
- Fathoms
- Don’t make me wait (Dave Audé rhythmic radio remix)
Vi får en platta som är fullmatad med någon tropisk popreggae. Det fungerar faktiskt ganska bra när England möter Jamaica. Att det sedan är lite ojämnt – här finns lika många toppar som dalar – får man väl nästan räkna med …
Trots det så är Sting & Shaggy två herrar som vet hur man ska få till ett skönt gung i sina låtar. Stings röst fungerar väldigt bra till den här popreggamusiken.
En av de bästa låtarna är singeln Don’t make me wait. Där skapar duon magi.
Waiting for the break of day är en annan höjdare.
Hade Sting och Shaggy valt att dra ned antalet låtar till åtta-tio i stället för 16, som det är på deluxeversionen, så hade vi fått en väldigt bra platta.
