Resistance is futile är Manic Street Preachers 13:e fullängdare.
Det är deras första nya platta på fyra år.
Det är också deras bästa platta på 20 år!
4/5
Artist:
MANIC STREET PREACHERS
Albumtitel:
RESISTANCE IS FUTILE
År:
2018
Genre:
ALTERNATIVE, ROCK
Skivbolag:
SONY MUSIC
Det walesiska alternativa rockbandet Manic Street Preachers bildades 1986. De släppte sitt fantastiska debutalbum Generation terrorists sex år senare. Och det är egentligen det albumet som ständigt får en att ge Manic Street Preachers nya plattor en chans för det har varit en berg och dalbana när det gäller hur bra de olika albumen har varit …
- Generation terrorists (1992)
- Gold against the soul (1993)
- The holy bible (1994)
- Everything must go (1996)
- This is my truth tell me yours (1998)
- Know your enemy (2001)
- Lifeblood (2004)
- Send away the tigers (2007)
- Journal for plague lovers (2009)
- Postcards from a young man (2010)
- Rewind the film (2013)
- Futurology (2014)
- Resistance is futile (2018)
Självklart finns det flera lysande plattor här. Förutom redan nämnda Generation terrorists så är The holy bible och This is my truth tell me yours smått fantastiska, men sedan är det ganska ojämnt material. Det finns bra låtar och det finns … märkliga låtar som man inte ens orkar lyssna på en enda gång.
Så, vad får vi 2018?
Trumvirvel … vi får en kalasplatta!
På deluxeversionen av Resistance is futile får vi 26 låtar. Den andra delen handlar dock mest om demoversioner.
- People give in
- International blue
- Distant colours
- Vivian
- Dylan & Caitlin
- Liverpool revisited
- Sequels of forgotten wars
- Hold me like a heaven
- In eternity
- Broken algorithms
- A song for the sadness
- The left behind
- People give in (Demo)
- International blue (Demo)
- Distant colours (Demo)
- Vivian (Demo)
- Dylan & Caitlin (Demo)
- Liverpool revisited (Demo)
- Sequels of forgotten wars (Demo)
- Hold me like a heaven (Demo)
- In eternity (Demo)
- Broken algorithms (Demo)
- A song for the sadness (Demo)
- The left behind (Demo)
- Concrete fields
- A soundtrack to complete withdrawal
Och visst känner man igen Manic Street Preachers speciella alternativa rock. Redan med inledningsspåret People give in så får man känslan av att Manics återigen har fått till det på bästa sätt.
Efter två lyssningar av plattan så kan man konstatera att det här är den bästa plattan de har gjort på 20 år!
International blue är klassiskt Manic Street Preachers-material där James Dean Bradfields röst låter lika bra som någonsin tidigare. De ger oss också den lite lugnare Distan colours, men när refrängen kickar i gång … wow!
Liverpool revisited är en höjdare och tillhör de bästa spåren på plattan. Det är Nicky Wire som ligger bakom den och han hyllar de 96 Liverpool FC-fansen som förlorade sina liv i Hillsborough-katastrofen.
In eternity och Hold me like a heaven är andra höjdare.
I walk between the dividing lines
I dance around the exit signs
I hate the world more than I hate myself
I can’t pretend that it’s a cry for help
Det känns lite som om Manic Street Preachers går tillbaka till rötterna. Det låter lite mer som hur det gjorde på Generation terrorists och vad kan gå fel då?
Bonusdelen känns dock lite onödig, men för de största fansen så är det ju självklart välkommet med ett gäng med demoversioner.
[…] Manic Street Preachers – Indian summer […]