Så var den då äntligen här. En av årets mest efterlängtade plattor …
Det är The Killers som har skickat ut sin femte fullängdare Wonderful wonderful.
Det alternativa rockbandet från Las Vegas bildades 2001 och de har skickat ut platta efter platta som har varit lysande. Deras glittriga rock med gitarrer, keyboards och allt annat har suttit som handen i handsken för en annan.
Så här ser deras studiodiskografi ut:
- Hot fuss (2004)
- Sam’s Town (2006)
- Day & age (2008)
- Battle born (2012)
- Wonderful wonderful (2017)
Wonderful wonderful blir uppföljaren till Battle born, men vi har inte behövt vänta i fem år på nytt material från sångaren Brandon Flowers i alla fall. Han släppte den finfina soloplattan The desired effect 2015. Fast Flowers solo och The Killers är inte riktigt samma sak.
Dessutom togs inte Battle born emot på bästa sätt av alla. Inte ens Flowers själv var speciellt nöjd med det släppet – fast en annan älskade plattan – så inför detta släppet var man lite extra nyfiken.
Vi får tio låtar:
- Wonderful wonderful
- The man
- Rut
- Life to come
- Run for cover
- Tyson vs. Douglas
- Some kind of love
- Out of my mind
- The calling
- Have all the songs been written?
Det börjar lite småtungt med titelspåret Wonderful wonderful och är inte alls lika en lika glittrande keyboardsrock som man kanske är vana vid att få av The Killers.
Keep your ear to the shell, keep your ear to the shell
Stay on the path that leads to the well
There are many take the one that leads to the well, rescue rescue
Keep your ear to the shell, keep your ear to the shell
Sedan får vi The man och visst börjar man känna igen The Killers … det kan dock vara en låt som kräver x antal lyssningar innan den sitter.
Rut och framför allt Life to come – vilken bit! – är två höjdarlåtar. Det är mellantempolåtar där vi får det sköna soundet som The Killers brukar skämma bort oss med.
När vi sedan får Run for cover så är plattan i gång på allvar. Detta är The Killers!
Och det finns fler höjdarlåtar på Wonderful wonderful … En är definitivt Tyson vs. Douglas som är en låt om både Flowers själv och slagna hjältar.
Om gillar du The Killers så är det bara till att suga åt dig den här plattan omgående.
På albumet har The Killers även tagit hjälp utifrån. Exempelvis så spelar Mark Knopfler (Dire Straits) gitarr på Have all the songs been written? – och gissa om det låter bra?! Dessutom har Alex Cameron hjälpt till att skriva några av låtarna, bland annat Run for cover.
På deluxeversionen får man dessutom ett par bonuslåtar.
[…] något sätter påminner det här om The Killers fast i ett långsammare tempo och på mörkare mark. Det är gitarrer och keyboards och lite dovt […]
[…] här är musik som man inte snubblar på speciellt ofta. Tänker er lite The Killers, lite Kings Of Leon, lite Suede, lite Butch Walker och lite svensk indierock och rör ihop […]
[…] dess har vi dock fått tre kanonspår i Beautiful ones (som skickar ut The Killers-vibbar när refrängen kickar i gång), Ready to go och People like […]
[…] såväl funkigt som synthigt, det är mycket 1980-tal över det här samtidigt som man får en del The Killers-vibbar. Det är helt klart en ögonbrynshöjare. Det är en grym låt som de har fått ihop – […]
[…] man ska jämföra med något annat … kanske lite The Killers om de hade valt att slänga in fler synthar i sin musik. Blossoms ger i alla fall samma glittrande […]
[…] happy ger oss mer alternativ rock med en del 1980-tals-new wave. Det är rock som går åt The Killers-hållet. Det kan vara plattans bästa […]
[…] de har influenser från band som Queen, The Darkness och The Killers kan man liksom inte […]
[…] som är mer klassisk rock. En cool låt är Young pretty stupid som känns som en korsning av The Killers och The […]
[…] White Lies musik så är det väl lätt att dra paralleller med Joy Division, New Order och The Killers. White Lies låter lite som en blandning av […]
[…] Las Vegas-glittrande alternativa rock-bandet The Killers brukar skämma bort oss med bra […]