Stundtals var det så svart att man ville sätta sig på en spikmatta och lipa.
Stundtals var det så glatt att man ville dansa på en strand på Jamaica.
The Cure bjöd på en känsloresa utan dess like.
Det alternativa rock-gothic rock-new wave-postpunk-bandet The Cure har varit i Sverige för ett par konserter på deras European Tour.
I Göteborg bjöds det på hela 34 låtar! Det var en skön nostalgitripp även om kanske showen var lite ojämn.
Visst, för de mest inbitna fansen var det alla gånger en kalasshow, men för den som inte har stenkoll kunde det stundtals säkert bli lite tråkigt.
Starten med låtar som Shake dog shake, A strange day, A night like this, The walk och The baby screams kändes seg. Det blev lite väl dyster stämning.
Den höjdes dock något alldeles oerhört när Robert Smith drog i gång Friday I’m in love. Den satt klockrent och The Cure låter faktiskt lika bra nu som de gjorde på 1980- och 1990-talet.
Vi fick Boys don’t cry, Pictures of you – som kan vara The Cures absolut bästa låt – High, Lovesong och Just like heaven. Det var rena hitkavalkaden och leendet blev bara större och större.
Men det blev mörkare igen innan det återigen tog fart. Avslutningen var alldeles lysande när The Cure skickade ut Let’s go to bed, Close to me och Why can’t I be you? Då var bandet inne och levererade sina extranummer för tredje gången.
Setlist:
- Shake dog shake
- Fascination street
- A strange day
- A night like this
- The walk
- The baby screams
- Sleep when I’m dead
- Push
- In between days
- Friday I’m in love
- Boys don’t cry
- Pictures of you
- High
- Lovesong
- Just like heaven
- From the edge of the deep Green sea
- Want
- Alt.end
- One hundred years
- Give me it
- At night
- M
- Play for today
- A forest
- Lullaby
- Burn
- Never enough
- Wrong number
- The lovecats
- Hot hot hot!!!
- The caterpillar
- Let’s go to bed
- Close to me
- Why can’t I be you?
[…] du band som The Cure, Joy Division och The Pixies så är det här absolut något för dig. British Sea Power har […]
[…] Men detta är en platta där du inte behöver leta efter en bra låt. Allt är bra. Det är världsklass på det här … fast vi måste ändå nämna Aurelia. Vilken låt och det blir så jäkla bra när AFI skickar in lite The Cure-sound. […]
[…] Visst får man fortfarande lite The Ramones-vibbar, men det är inte som tidigare – även om man självklart känner igen bandet. Det är självklart fortfarande punkmusik, men nu snuddar de lite åt alternativ rock-hållet. Man får även en del 1980-talsvibbar. Tänk Joy Division och The Cure. […]
[…] som man blir sjukt nyfiken på gitarrlirandet där man får ett sound som på minner en del om The Cure. Dra upp volymen lite extra och dra i gång Half […]
[…] nu låter det lite annorlunda från Linn Koch-Emmery. Så fort Wires går i gång får man lite The Cure-vibbar från gitarrsoundet och det känns så där glatt-mörkt som The Cure […]
[…] Lundqvist och Amanda Bergman som gör Lilla person. Fast den låten är bara uppvärmning inför The Cure-inspirerade Kom åter som är något alldeles […]
[…] Där vi möts är en annan riktigt bra låt. Vi får också den ultrasvängiga En annan värld, den The Cure-doftande Gehenna och inte minst Hosianna. Och nej, den har ingenting att göra med Lars […]
[…] The Cure – The last day of summer […]
[…] billig elgitarr och någon ännu billigare trummaskin. Det han hörde där var någon blandning av The Cure, Wire, Hüsker Dü, Joy Divison och Sisters Of Mercy. Det hade dock ingenting gemensamt med GD […]
[…] man påstår att Friday I’m in love tillhör The Cures absolut bästa låtar så har man ingen koll och man är inget riktig fan eftersom det var med den […]