En höstkväll för tio år sedan träffades fem grabbar i en källare för att göra musik tillsammans.
Sedan dess har det blivit en rockig resa för The Run Around.
Den där träffen skedde i Normal, En liten stad i Illinois med 50 000 invånare. De träffades för de hade en gemensam sak: De ville spela partypunkrock.
Då började äventyret för Jason Fein och company. Sedan dag ett har de haft en fantastisk energi. De har inte tappat den.
Reckless ones, The Run Arounds tredje platta, är riktigt bra. Det är poppunk med fart.
De skapar stora förhoppningar om en bra platta redan med första låten, American dream.
Det blir inte sämre när de fyrar av Shots fired … Det är nästan ett metalsolo som sedan går in på en punkrockmelodiös refräng. Häftigt. Eller fuck you som Fein sjunger.
Sedan kommer Pop stars, förstasingeln från plattan.
We’re not pop stars
We’re from the basement
Live off a middle-American paycheck
We go hardcore when it’s called for
Nights spent on the floor
Det är en superskön låt som börjar som en poplåt för att sedan bli något helt annat. Det är The Run Around när de är som bäst. Och så där fortsätter det.
Ah, det blir bara bättre och bättre! Efter Maddie kommer Chicago, som låter väldigt mycket Dropkick Murphys, som är en gammal The Run Around-låt och deras största hit så här långt.
Our remaining days, Until the end och titellåten Reckless ones sätter punkt för ett väldigt bra album. Vågar vi tro att Reckless ones blir The Run Arounds stora genombrottsalbum?
