Jamie Lawson var nära ett stort genombrott 2011, men nådde inte hela vägen.
Han gjorde ett nytt försök i år … och det kan man bara säga tack för!
Jag har aldrig varit speciellt imponerad av Ed Sheeran – kanske mest beroende på att jag aldrig har tagit mig tid att lyssna på honom.
Jag har dock hört Sheerans senaste album och det finns en del bra låtar där.
Likväl.
Jag är inte speciellt imponerad.
Därför ryckte jag bara på axlarna när jag läste att Jamie Lawson hade sajnats på Sheerans bolag och släppt ett album där.
So what?
Men jag var ändå nyfiken på engelsmannen Lawson och lyssnade på plattan.
Gissa om jag blev överraskad?
Detta är något alldeles speciellt. Det är singer-songwriter-stil, det är akustiskt med bra refränger.
Ja, det är riktigt bra rakt igenom.
Lawson fick en hit med Wasn’t expecting that. Inte så konstigt med tanke på att det är en ruskigt bra låt.
Då är det kanske lite mer konstigt att Lawson inte fick en hit med den när han släppte den första gången 2011.
Men då nådde sträckte sig inte Lawsons framgångar utanför Irlands gränser. Nu är det annorlunda …
Jamie Lawsons självbetitlade album nådde förstaplatsen i England och hade listframgångar i flera länder runt om i världen.
Someone for everyone är bra precis som Cold in Ohio.
Andrasingeln Ahead of myself är en kalaslåt. Det blir lite Tracy Chapman över Lawson här.
Det är ett starkt album som växer och växer.
This heart has it’s soulmate
Its hopes it won’t fail
This heart has its crime rate
It’s keys and its jail
This heart has it’s chambers
It’s judges and laws
This heart is still mine
Which means it’s still yours
Jag hittar inget svagt spår även om det kan bli lite väl lugnt och lite väl romantiskt. Samtidigt finns det några låtar som är sylvassa.
