Det brittiska rockbandet The Libertines är tillbaka.
Elva år efter The Libertines har de nu släppt Anthems for the doomed youth.
Vilken comeback det är!
Efter allt strul i bandet, mellan Carl Barât och Pete Doherty, och när dessutom Doherty drogs med drogproblem var det nog inte många som trodde att The Libertines skulle släppa fler plattor efter Up the bracket (2002) och The Libertines (2004).
Tack och lov hade alla fel.
Comebackalbumet Anthems for the doomed youth är väldigt bra och tankarna far lite smått åt Oasis-hållet.
Gunga din är något alldeles speciellt.
Det är en av favoriterna på albumet.
Det finns fler.
Titelspåret, Anthems for the doomed youth, sitter som en smäck. Och Heart of the matter kommer inte långt efter.
Back in London’s grey-scotch mist
Staring up at my therapist
He says pound for pound, blow for blow
You’re the most messed-up mother-fucker I know
It was a 12 step bus fare knock down daycare day
[…] släppte sin första platta 21st Century explosive sound blev de kallade för Sveriges svar på The Libertines. Jag vet inte riktigt om jag håller med där, men singlarna från plattan hamnade på […]
[…] är en fin samling låtar och visst kan man höra att det här bandet bland annat inspireras av The Libertines, Vampire Weekend, Two Door Cinema Club och The Kooks. Det är melodiöst, men samtidigt är det […]
[…] verkligen inte. Brightongänget, som slog igenom ungefär samtidigt som band som Arctic Monkeys och The Libertines, ger oss 15 […]